Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur Försynen luggade Adamsson.
En Monte Carlonovell av MARTIN MICHAÉL.
Om någon vid början av detta
århundrade sagt
banktjänstemannen Ernst Adamsson i
Smålands Handelsbank, att han en
gång hjärtligt skulle förbanna monsieur
Charles-Edouard Baury, Beausoleil,
Alpes Maritimes, Frankrike, hade han
utan tvivel sagt: "Sånt satans prat;
skål!"
Ernst Adamsson hade efter studier
till 6: 2 i skolan övergivit den lärda
vägen och inträtt på bankbanan. Från
att den i början föga tilltalat honom,
fattade han småningom intresse för
den; och under flera år tyckes han
uteslutande ha levt för växlar,
reversallån, trattor och bokslut. Under tiden
såg Försynen med välbehag till
Smålands Handelsbanks offer. Dess
affärer gingo stadigt framåt,
avdelningskontor grundades, och Ernst
Adamsson blev kamrer vid det nyinrättade
kontoret i Dackemåla.
Dackemåla saknar ännu sin
hävdatecknare, men när denne en gång
kommer att skildra dess öden, kan han ej
undgå att omnämna dess
huvudegenskap, dess dödande svenska ensamhet.
Klockan nio varje morgon infann
sig kamrer Ernst Adamsson på sitt
kontor och satt där till klockan ett;
och det var ungefär allt, vad han hade
att göra. Dackemålaortens befolkning
fortsatte försiktigt att gömma sitt guld
i sina fäders gröna kistor, och infann
sig endast för att söka få pengar på
sagolikt dåliga växlar och lån.
När klockan blev ett, kunde
Adamsson i de flesta fall stänga
butiken och i sällskap med kassör Ström
begiva sig till gästgivargården, där
resten av deras dag förflöt. Då och då
tittade stationsinspektoren eller
apotekaren in på ett par timmar; och någon
gång hände det, att en förlupen
handelsresande förljuvade en afton för
dem med sina historier; för övrigt
voro de hänvisade till varandras
sällskap.
Så gick det till en tid; därefter
tröttnade kamrern på detta liv och
sökte efter andra fält för sin
verksamhetslusta. En vacker dag började han
att konsekvent studera tidningarnas
fondlistor och utländska börstelegram.
"Om jag nu hade så mycket
pengar," tänkte kamrer Adamsson, "så
skulle jag köpa spårvägarna; ja, det
skulle jag tamigfan, för dom kommer
att stiga ordentligt."
Han började föra protokoll över
sina imaginära spekulationer, låg på
sina aktier, sålde och köpte med en
verklig spelares febrila spänning. Det
första han slog upp i tidningarna var
föregående dags kurslista på börsen;
med den jämförde han och annoterade
sina resultat. Då han förlorat, svor
han hjärtligt över de bondväxlar, som
för dagen influtit. Men då han vann,
vilket var oftare, skyndade han sig att
ropa det över pulpeten till kassör
Ström, som var full av misstro mot
spekulationer. Och vid middagen togo
de båda herrarna sig en liten halva,
var och en av sin anledning.
En dag fann han, att han skulle
vunnit över tiotusen kronor; och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
