Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade bara behövt riskera några tusen
på tjugufyra timmar ...
Så kom inbrottsförsöket i
Handelsbankens kontor i Dackemåla.
Kamrer Adamsson hade suttit uppe
med apotekarn och Ström och druckit
whiskygrogg till klockan halv ett på
natten; och tillsammans hade de hjärtligt
förbannat ödet, som vräkt dem upp på
denna Robinson Crusoe ö, och
nedkallat eld över Sverige över huvud samt
Småland isynnerhet.
"Tacka vet jag Amerika eller
England," sade kamrern, full av
bitterhet. "Där kan en karl, som har gry
i sig, verkligen komma fram."
"Du med dina spekulationer, ja,"
sade Ström, och så grälade de.
Klockan halv ett bröto de upp efter
en sista klapp på serveringsflickans
runda behag, och Adamsson följde de
båda herrarna till deras gemensamma
bostad i andra ändan av Dackemåla.
Därefter gick han ensam tillbaka.
Natten var underbart sval och frisk
efter whiskyn. Tallarna sände sin starka
doft in över det slumrande Dackemåla.
På något avstånd brusade Bunnån
genom kvarnarna. Det var molnigt och
utan stjärnor.
Kamrern gick sakta framåt med
tankarna ännu kretsande kring det
sista samtalsämnet. Fan anamma;
ruttna i det här hålet på ett par lumpna
tusen; och sen pension och ... hallå,
vad är det här?
Han hade stannat utanför bankens
kontor. Dörren var låst, fönstret också
i sin ordning, men han hade sett ett
svagt glimtande ljus inne på kontoret.
Den nästa halvtimmens händelser
avlöste varandra snabbt som i en dröm
för Adamsson. Han smög sig runt
huset; riktigt, ett fönster på baksidan
var inpressat. Han följde efter så
ljudlöst han kunde, skar sig i handen på
glas, sköt sakta upp dörren till
kontoret; och innan tjuven visste ordet
av, låg han halvdöd på golvet med ett
fult sår i huvudet från ett vedträ, som
omedvetet hanterats av Adamssons
händer. Kort därefter var han
bunden, poliskårens tvåtal alarmerat, och
kamrerns vittnesmål vederbörligen
upptecknat.
Det befanns, att man hade att göra
med en stockholmstjuv, som i
förlitande på landsorten beslutat denna
kupp. Troligen hade han lyckats, om
(såsom tidningarna vackert uttryckte
sig) "det ej varit för den nitiske
kamrerns sedvanliga vaksamhet, vilken
föranlett honom göra en extra
nattrond, och för hans genast visade mod
och rådighet".
Med anledning härav förflyttades
Adamsson, Ernst, vid första tillfälle
som direktör till Smålands
Handelsbanks kontor i Hälsingborg.
Här blev det ett annat liv.
Kontoret var nyinrättat, men hade redan
en växande kundkrets. Trattor,
växlar och lån flöto i en ständig ström in
genom den massiva ekdörr, vars
mattslipade glasskiva bar den magiska
inskriften Direktören. Innanför denna
mattslipade glasskiva tronade Ernst
Adamsson vid ett ofantligt arbetsbord
i en bekväm amerikansk skrivstol; och
vid hans sida väntade tre ringklockor
och fyra telefoner på att meddela hans
befallningar. Han skötte sina plikter,
nitiskt, ivrigt, och efter aderton
månaders tjänstgöring hade han drivit
upp kontorets omsättning med 50
procent.
Han började spekulera.
De gamla drömmarna från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
