- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
536

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

augusti förbi. Guldbolagets aktier
darrade under trycket av många viljor;
än uppåt, varvid direktören skrattade
och bjöd sina vänner på kall punsch
på Mollberg; än nedåt, varvid hans
hy förvandlades, och telefonisterna
hade svåra stunder. En vacker dag
sjönko de som vingskjutna fåglar till
270 mark; och han erhöll privat
meddelande från sina danska mäklare, att
de — privat — visste, att alla rykten
om nya guldfynd vore ren svindel, och
att bolaget inom sjuttioåtta timmar
skulle försvinna i det tomma intet.

Liksom fordom Karl XI, gick då
direktör Ernst Adamsson in i sin
kammare och läste dörren bakom sig; men
ej för att planera bullrande fester, ej
heller för att tacka Gud för segern.

Han såg sig i bästa fall inför en
förlust på cirka 150,000, plus redan
lånade tjugunio tusen. De dystra eder,
som stego till hans läppar, kvävdes
av sin oförmåga att uttrycka
tiondedelen av hans hjärtas ve. En av de
fyra telefonerna förlorade genom hans
ovarsamhet talförmågan; och när
personalen avtågade vid halvfyratiden,
satt direktören ännu fördjupad i svart
grubbel.

Ur nattomhöljda tider sågs samma
afton direktör E. Adamsson lämna
Hälsingborg — "en liten tripp derover,
bror!" — emot ett mål fördolt för sig.
De storhetsdrömmar, som grott i
Dackemåla, hade långsamt mognat till frukt.
Redbarhetens dräkt var upphängd i
garderoben, och i andanom såg
direktören sig redan i straffångens randiga
kostym.

Och — som man läser i Dumas och
kolleger —: En stormig lördagsafton
i augusti år 1907 kunde man ha sett
en medelålders välklädd man, iförd en
grå överkappa, bana sig väg på
Köpenhamns huvudstation. Under ena
armen bar han en svart portfölj.

Den medelålders mannen var
direktör E. Adamsson.

Och portföljen innehöll 200,000
kronor i svenskt och utländskt mynt.

*



Om någon i början av detta
århundrade sagt till monsieur
Charles-Edouard Baury, Beausoleil, Alpes
Maritimes, Frankrike, att han en gång
skulle hjärtligt le åt sin bekantskap med
banktjänsteman Ernst Adamsson i
Dackemåla, Sverige, skulle han utan
tvivel ryckt på axlarna och sagt: "C’est
bien possible, monsieur. Oui,
monsieur, voilà ce qui est bien possible."

Ty M. C.-E. Baury av ovannämnda
adress hade sedan många år varit
anställd vid Kasinot i Monte Carlo i
furstendömet Monaco. Och där måste
man — liksom i Suez enligt en viss
författare — småningom möta hela
världen.

M. Baury hade redan vid tjugufem
års ålder inträtt i tjänstgöring hos
denna världsbekanta affär. Han hade
börjat som croupier efter sin
förberedande ettåriga övning. Under många
år hade han med samma entoniga
regelbundenhet som den
muhammedanske muezzin utropar bönestunderna,
endast oftare, ropat: Messieurs, faites
vos jeux; le jeu est fait; rien ne va
plus, och kort därefter det vinnande
numret. Därefter hade han med sin
lilla räfsa inrakat högar av guld och
silver, jämte en och annan vingskjuten
sedel, och lugnt väntat till vinsterna
utbetalats, för att åter uppmana kasinots
gäster:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free