Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dackemåla levde upp. Men
börstelegrammen inflöto nu ilsnabbt, i tjänstens
lopp, ej som där två dagar försenade,
slungade upp av ironiska vågor på den
öde Robinson Crusoe ön. Dag för dag
följde Adamsson, i början liksom förr
av purt intresse, sedan med den
verklige spekulantens kittlande spänning,
hur de små siffrorna växlade och bytte
plats i börstelegrammen. Han
försjönk i de utländska noteringarna,
Newyork, London, Paris, där
talkolumnerna stego och föllo liksom de
vätskepelare som ange maskinens
ångtryck; men de stego och föllo i följd
av orsaker och lagar, som han blott
halvt begrep.
Han hade spekulerat i svenska
papper och vunnit, men obetydligt;
marknaden var flau, ty därute på
världsbörserna var allt laddat med
elektricitet i detta nådens år 1907.
"Här stunda stora ting," tänkte
direktör Ernst Adamsson riktigt. "Den som
kan få känning av kursen nu, seglar
i hamn en gång för alla."
Han hade spekulerat i vete och
bomull på Newyork; men marknaden
vägde fortfarande fram och tillbaka.
Ingen visste, var molnen skulle
urladda sig, utom ett dussin slätrakade
herrar vid Newyorks affärsgator. En
vacker dag, då Economist kom, läste
direktören på dess första sida, att
krisen ej kunde utebli; bomulls- och
veteskörden skulle med säkerhet slå fel.
Han skyndade sig att sälja genom
sin agent i Köpenhamn. Fan anamma,
tydligen var det inte här guldägget
låg och väntade. Telegram anlände,
att allt var ordnat efter önskan; men
denna önskan hade kostat direktören
tjugunio tusen kronor; och han hade
ej hälften av denna summa redo. Nå,
man hade ju ännu en tid till att ordna
uppgörelsen.
Denna tid förrann med otrolig
hast; och en vacker morgon bragte
posten honom meddelande från den
danska mäklarfirman, att man per
omgående emotsåg likvidation av ärade
av den 14 föregående månad.
Direktörens panna mulnade; han avslog
ögonblickligen de närmaste tio
låneväxlar, som inlämnades av den
bugande vaktmästaren, och öppnade
ovilligt sin tyska börskurir.
Plötsligt spratt han till. I ett
försiktigt hållet meddelande läste han, till
hälften mellan raderna, hur tidningen
förespådde en stark hausse i
Västafrikanska Guldbolagets aktier. Man
hade rykten om nya betydande
guldfyndigheter på bolagets mark, ehuru
de ännu ej officiellt bekräftats.
Börserna tvekade; men halvt om halvt
förklarade sig tidningen vädra
miljoner i denna affär.
Direktören blev ett offer för
allvarliga tankar. De tjuguniotusen voro
naturligtvis lätt nog inom räckhåll för
en man i hans ställning, men ett
sådant tillfälle som detta andra — han
var redan övertygad, att det var ett
tillfälle — infann sig säkerligen ej alla
dar. Dessa fördömda amerikanska
papper voro ju så osäkra, och i
Sverige stod ju allt stilla, som det varit
förhäxat.
På eftermiddagen lånade direktören
tjugunio tusen kronor av bankens
kassor; det var olämpligt anlita sin kredit
just nu, innan man behövde det på
allvar. Jämte dessa pengar avsände
han order till sin firma på 600 aktier
i Västafrikanska Guldbolaget på
vardera 520 mark.
Därefter gingo juli och halva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
