Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Hur Försynen luggade Adamsson. En Monte Carlonovell av Martin Michaël
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidning, monsieur; ni skall finna det
tryckt där."
Adamsson sjönk samman full av
ödslig förtvivlan. O, de satans
skurkarna, att ta ifrån en fattig man hans
sista slantar. Tusen francs var allt vad
han skulle ha över. O, helvete!
"Monsieur, 20,000," sade han
bevekande.
"Monsieur, pardon; jag sade
39,000. Vi pruta ej. Det är priset för
vår hjälp. Och vi förlora t. o. m.
något, monsieur, ty enligt dagens
nummer av Le Journal, är kursen på
etttusen svenska couronnes ej mindre än
1,366 francs."
"25,000," viskade Adamsson hest.
"Garçon," sade den lille herrn,
"få vi betala. Och kanske ni vill följa
mig lugnt, monsieur. Arresten ligger
helt nära."
Full av vrede, förbittring,
svordomar och sorg, framtog Adamsson sin
magra plånbok och uppräknade till
kyparens förvåning trettionio blåa
tusensedlar, som övertogos av den lille herrn
i den svarta kostymen. En hade han
kvar!
"När går båten?" sade han med
bruten röst.
"Klockan halv fyra," svarade den
lille herrn artigt. "Jag skall själv följa
er dit, så att ni ej har obehag av våra
agenter. Som sagt, monsieur, ni finner
oss utan tvivel mycket resonabla; vi
betala er biljett till London; det gör
oss trehundra francs, och vi förlora på
kursskillnaden, monsieur, ej
obetydligt. Tillåter ni att jag betalar konjaken,
monsieur?"
Adamsson svarade ej. Hans
följeslagare betalade, och de gingo ut.
"M. Baury gjorde ett fett kap i
dag," sade den ene överkyparen till
den andre. "Vem var det han satt
med?"
"Jag vet inte; jag tror det var en
tysk. Det är rätt åt de fördömda
tyskarna. I varje fall få vi vår lilla
procent." —
"Paul, min nevö," sade M. Baury
samma afton till sin brorson, "du är
en ovärderlig ung man. Du har en
skarp blick. Denne Ad-damsson, ma
foi, honom avslöjade du genast!"
"Å, min onkel," sade Paul
blygsamt, "det var så enkelt. Hans
mustasch var nyligen bortrakad, ty
överläppen var vit och hans haka blå;
han hade intet pass och inga visitkort
men sade sig ha mycket pengar.
Nåväl, och med mustaschen liknade han
på pricken porträttet i denna
förträffliga tidning. Och dessa dumma
skandinaver! Min onkel, vad ämnar ni
göra med edra pengar?"
"Jag skall nu låta bygga till min
villa, Paul, och du och din fiancée
skola gifta er och bo där. Jag börjar
bli gammal; jag vill dra mig tillbaka
från dessa affärer för att leva i lugn
med er, mina barn."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
