Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi ska slafva ihop hvartenda smul. Det
är verkligen, så man kan bli arg."
’’Um,’’ sade Lydia. Hon rörde
lekfullt stortån upp och ned och placerade
återstoden af korfbiten på käxen.
"Men det blir väl andra tider för
dom också."
"Var lugn för det." Lydia talade
långsamt och med något af tillförsikt.
Hon tog två munsbitar af käxen, men
längre räckte inte korfven. Hon
släppte den sista biten på äggröran i
karotten och placerade karotten
bredvid sig på skänken.
Agnes bredde litet mera smör på
sin käx. Hon hade plötsligt fått något
lifligt i ögonen.
"När jag tänker på, hur de sitter
där uppe och bara mår godt och vräker
i sig — Det vore allt en ljuflig dag,
när man fick köra upp Elise klockan
åtta för att koka kaffe."
"Elise? Det vore ingen idé. Hon
rakar ju upp före oss. Nej, men ta
Alfhild. Hon är för resten den ledaste."
"Nej, du, det är allt Elise, det.
Hvad har hon för resten uppe att göra,
om jag får fråga? Det är inte ett dugg
annat än elakhet. Och för att hon tror,
att hon ska komma på oss med
någonting —"
Det var någon, som kom utanför
fönstret, och Agnes tystnade. Hon
kände igen hatten, en gammalmodig,
platt en, som såg ut som ett stekfat.
Det var Tyra.
Tyra kom in med en viss
värdighet, men på samma gång med något
påfallande diskret, som om hon inte
hade velat störa. Hon hade en
emaljerad vattenkanna i handen.
"Jag undrar, om jag skulle kunna
få litet varmt tvättvatten?"
Hon skulle inte ha kunnat tala i
artigare ton, om hon talat till fröknarna
von Lake. Men ändå eller kanske just
därför kom det Qtt uttryck i Agnes’
ögon, som visade, att hon kände sig
retad. Hon pekade likgiltigt med
bords-knifven mot spisen.
Tyra gick fram till spisen och lyfte
på locket till vattenreservoaren. Agnes,
som satt och tittade på henne, märkte,
att hon lätt rynkade på näsan, som om
hon inte tyckt, att det luktade godt.
Och det kom, besynnerligt nog, hennes
egen min att bli en smula mera
tillmötesgående.
"Jag tycker, det är onödigt att stå
och fylla på den hvarenda dag," sade
hon likgiltigt, men i alla fall med en
tydlig önskan att förklara. "Vi värmer
ändå allt diskvattnet på spisen."
"Jaså, på det viset?" sade Tyra
uttrycksfullt. Det lät, som om det gått
upp Qtt mycket stort ljus för henne.
Hon satte på locket igen och kastade
en mönstrande blick öfver de bägge
mörkhyade kastrullerna på spisen.
Hennes sätt att titta påminde starkt om
Jennys. Den största kastrullen var
halffylld med vatten, men det var inte
oblandadt.
"Jaha, jag sköljde visst ur Qtt par
mjölkglas i kastrullen," sade Agnes.
"Men Tyra vill kanhända ha alldeles
rent?"
"Ja tack, helst," sade Tyra.
"Då kan vi ju värma nytt, så kan
Lydia ta upp det, när hon går upp med
Tyras mat."
"Tack så mycket. Men annars kan
det ju vara."
"Nej då, jag skall ta upp det," sade
Lydia beredvilligt. Hon hade suttit
med stortån omsorgsfullt dold under
kjolen. Den högra armen var placerad
så, att karotten med äggröran kom
något i skymundan.
Tyra sneglade litet öfver köksbor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
