Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från den svenska idrottens barndom. Av Erik Bergvall. Med 32 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ge sig i strid, hur oviss utgången än
var. Det var käcka pojkar på den tiden
där.
Måtte den andan kvarleva i min
födelsestad.
J. Sigfrid’ Edström 1891.
/. Sigfrid Edström berättar:
Idrotten är av
gammal datum i vårt
land. Gymnastik,
fäktning, simning,
rodd och
vinteridrotter hava
utövats längre än de
flesta nu levande
minnas. Då jag
blivit uppmanad dra
mig till minnes
någon händelse från
"idrottens barndomsår", vill jag därför i
det efterföljande hålla mig till den
allmänna idrotten, d. v. s. löpningar, hopp,
kast o. d. och särskilt omtala minnet av
min första tävlan i allmän idrott.
De första tävlingar av detta slag, som
jag kan minnas, och troligen de första
större tävlingar i allmän idrott i vårt land,
ägde rum i min fädernestad Göteborg, där
stallmästare James Dickson år 1886 tog
initiativet till desammas avhållande.
Deltagarna i tävlingarna voro ej många, men
åskådarna voro så mycket talrikare, och
utan tvivel väckte dessa tävlingar stort
intresse för idrotten i Göteborgstrakten.
De yngre bland åskådarna brunno snart
av längtan att själva få vara med. En hel
del idrottsföreningar bildades, av vilka
några voro organiserade som
ordenssällskap med hemliga igenkänningstecken,
"grader" etc.; de första stapplande stegen
till idrottens organisation.
Av stor betydelse för vårt lands
idrottsliv blev det stora gymnastik- och
idrottsmöte, som ägde rum i Stockholm 1891,
vid vilket tillfälle för första gången ut-
länningar deltogo i idrottstävling i Sverige.
I Göteborg förberedde man sig
omsorgsfullt för deltagandet. För att åstadkomma
en god gymnasttrupp samlades de gamla
antagonisterna, Göteborgs
gymnastikförening och Göteborgs gymnastiksällskap,
samt en del andra gymnastikklubbar till
en gemensam gymnasttrupp kallad
"Göteborgs Gymnaster". De ledande männen
å gymnastikens område i Göteborg voro
på den tiden ingenjör Berzelius och
direktör Hugo Brusewitz. Den senare
var ordförande för Göteborgs
gymnastiksällskap och lät bland sina
gymnaster anordna idrottstävlingar för att se
vilka av gymnasterna, som kunde anmälas
till de i samband med
gymnastikuppvisningarna anordnade tävlingarna i allmän
idrott. Det befanns därvid, att jag var ett
lämpligt ämne till hastighetslöpare.
Idrottsveteranen Hugo Strömberg tog nu hand
om mig och tränade mig. Någon
idrottsplats fanns ej då i Göteborg, utan
bedrevs min träning på en ensamt liggande
gata bakom gamla exercisheden i
Göteborg. Strömberg påvisade för mig
betydelsen av snabb start. Han startade alltid
själv med och kommenderade samtidigt
starten, vilket hade till följd, att jag
naturligtvis blev efter. Följde så förmaningar
och ny start med samma resultat.
Så småningom ansågs jag dock lämplig
och anmäldes i hastighetslöpning. Mycket
hopp om att lyckas hade jag dock ej, ty
till loppet voro anmälda 47 deltagare,
däribland .4 engelsmän samt en del
norrmän och finnar. Därtill kom att jag i
programmet erhållit det obehagliga numret
13. Tävlingen föregicks av
försökstävlingar, vid vilka i de två första de
utländska representanterna vunno, och den
ende svensken, som ansågs hava utsikter,
nämligen Harald Andersson-Arbin från
Göteborg, blev slagen. Kom så tredje
försökstävlingen, i vilken bland andra jag
och Norges bäste man Petersén deltogo.
Kring midjan bar jag mitt gymnastiska
blågula skärp, och jag sprang i vanliga
gymnastikskor och gymnastikbyxor.
Endast de engelska deltagarna förstodo då
att använda spikskor och lämplig
idrottsdräkt. Det var min första idrottstävlan,
och jag var oerhört nervös vid starten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
