Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fär, som om han trodde, att vi åt små
barn och hade dem på is i källaren.
Kan ni tänka er, att en dag för en
liten tid sedan hittade jag honom
därnere.5’
Fritz blef mycket röd och sväljde
saffransbrödet med en viss
ansträngning. Jenny knep litet på munnen och
tog en sockerbit till.
"Om det händer en gång till, så
knuffar jag honom i potatislåren och
låser igen locket. För jag är starkare
än han. Egentligen förstår jag inte, att
han törs reta mig." Hon såg på Fritz.
"Nej, det förstår inte jag heller,"
sade han nästan mot sin vilja.
"Och så är det det, att han alltid
låter 6ss betala nästan dubbelt så
mycket för allting, som hvad han låter alla
andra. Kan ni säga, hvad han gör
det för?"
Fritz sköt ifrån sig koppen.
"Det menar ni väl inte?"
"Jo, det gör han verkligen," sade
med ens Karl Edvard. Han hade en
lång stund suttit och tittat upp mot
Björnberget. Det var någonting i den
violetta färgen på ljungen på
sluttningen, som intresserade honom.
"Men det kan aldrig vara med
tanternas samtycke." Fritz’ röst var
bestämd. "Hvarför talar ni inte med
dem?"
Jenny satte ut underläppen. Hon
fick någonting obotligt envist kring
hakan.
"Kan aldrig falla mig in. Jag
tycker, att moster Elise någon enda fattig
liten gång kunde komma sig för med
att undra, hur vi kunna ha råd att
betala allt hvad hon förtjänar på oss. För
det syns ju i böckerna."
Fritz satt tyst. Mungipan hade åkt
upp och ögonlocket ned.
"Men tänk, om det inte syns?"
sade han plötsligt.
De ljusblåa sågo förvånade ut.
"Det är det väl klart, att det gör.
Moster Elise lofprisar alltid Franssons
utmärkta bokhålleri."
"Um," sade Fritz litet långdraget.
Han satt och såg på en liten
hagtorns-buske, som stod vid kanten af
potatislandet. Fransson hade verkligen ögon
som en igelkott. Det var, som om de
plötsligt hade sett på honom där bakom
busken. Det fanns ju någonting, som
hette dubbla italienska bokhålleriet. Att
det också fanns åtskilliga dubbla
svenska, det hade man ju sett. Men om
det nu också fanns ttt franssonskt
system? Det skulle egentligen vara
ganska dråpligt. Han kunde inte hjälpa
det, men det där med källaren retade
honom.
Han satt en liten stund utan att
säga något och såg på, hur Jenny
plockade undan från bordet. Det var
verkligen ott otroligt trefligt litet ställe.
Gud vet, om gamle Mark hade varit
så blind för sina egna intressen, som
alla människor påstodo. Det var
naturligtvis ett sätt att schasa omkring
planeten och låta folk stryka sig om
nosen med en applåd och en femma,
ifall man gaf dem någonting att
glömma vid efterrätten, och ett annat sätt
att sitta här i frid och spela i nattrock,
medan solen sken på Björnberget och
något hemtrefligt fruntimmer bakade
saffransbröd frivilligt före sju om
morgnarna. Längre än till det kunde
en karl strängt taget inte komma. Så
var det förstås den världsliga äran,
som folk voro så noga med. Men den
stod, strängt taget, i alltför intimt
samband med murflarnas personliga
mel-lanhafvanden med hvarann för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
