Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och titta på den där dörren ett år utan
att se bågen.
Karl Edvard såg skyggt på Fritz.
"Min enda glädje är att jag har
stulit björkarna fråd ’Fransson." Det
låg en oerhörd skadeglädje i tonfallet.
"Jag lade i väg ända ner till bryggan
för att riktigt känna, att jag var på
Gårda ägor. Men kom nu, få ni kaffe."
"Tack," sade Fritz. Medan han
gick fram till bordet, tänkte han på,
att det var kolossalt, hvad hon kunde
låta infernalisk.
"Ni tycks inte vara förtjust i
Fransson?" sade han litet motvilligt.
Jenny tittade med ens rakt på
honom. De ljusblåa gnistrade.
"Förtjust? Om jag kunde leta rätt
på hans sparbanksbok, skulle jag kasta
den i sjön." Hon tog med ett säkert
grepp den blankskurade kaffepannan
och började servera. Munnen var starkt
ihopknipt, och kinderna stodo nästan
klotrunda.
"Fröken Mark ser ut som en arg
ängel," sade Fritz plötsligt. Han hade
suttit och sett på henne uppmärksamt.
Hon satte ned kaffepannan och såg
stadigt på honom.
/ "Jag är hvarken arg eller ängel.
Men när jag hör talas om Fransson,
blir jag farlig, det förstår jag själf."
"Det är verkligen synd om dig, att
du skall ha så lätt att få gallfeber,"
sade Karl Edvard långsamt. Han satt
med ett visst drömmande uttryck och
såg på saffransbrödet i korgen. Något
i hans ögon påminde litet om fru
Martha.
Jenny knyckte på nacken.
"Har jag lätt att få gallfeber? Det
kan du säga, som umgås med sådana
som Mozart och Grieg, medan jag står
bakom svinhuset och supplikerar Frans-
son om så och så många lass gödsel.
Tyst med dig -*-" Hon gjorde en liflig
gest, ty. Karl Edvard tänkte säga något.
"Det är ju inte dig, jag är arg på, utan
Fransson. Jag skulle för resten inte
vara arg på honom heller, om han inte
vore en sådan —" Hon drog ett
andetag och såg ut att leta.
"Buffel?" sade Fritz hjälpsamt.
"Nej, inte buffel." Hon slog ut
med handen. "Det är ju hvarenda en
här ute. Nej, men jag skulle vilja säga
infernaliskt oförskämd gammal
snål-jåp." Hon lät de fyra titulaturerna
ljuda i starkt crescendo. Ansiktet var
högrödt, och de ljusblåa blixtrade.
Fritz, som kommit till sin fjärde
stadiga saffransskifva, hejdade sig ett
ögonblick. Det var en väldig människa
att orka ta i. Han drog upp mungipan
litet.
"Men säg mig, hvad är det
egentligen, han har gjort? Jag har alltid haft
för mig, att det var en relativt oskadlig
gammal nicke."
"Gammal nicke?" De ljusblåa
betraktade honom nästan medlidsamt.
"Han är visst ingen gammal nicke.
Han är lika vaken som en korpunge,
fast ögonen inte synas mera än pä en
igelkott. Nej, men han har för det
första ett sätt att hälsa, som är höjden.
Att han skulle ta af sig mössan, det är
lika antagligt, som att en snigel skulle
göra det. Och så har han ett sätt att
gå omkring här och nosa ■—"
Fritz blef litet varm. Han tog
ögonen från Jenny och riktade dem en
smula nervöst på brödkorgen. Jenny,
som suttit och fixerat honom, följde
riktningen.
"Ät, snälla ni. Jag bakar aldrig
på mindre än en liter." Hon sköt åt
honom korgen. "Han bär sig åt unge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
