Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Orvieto. Ett sommarminne. Av Sven Rosén. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåp, där nästan allt organiskt lif
saknas och där man motionerar sig med
snöbollskastning. Dagen därpå söker
man i den tryckande hettan svalka i
det gröna vattnet vid en strand, där
drufvan mognar och ingen vind fläktar
i platanernas och olivernas kronor.
Efter dylika sällsamma sensationers
ansträngning söker man sig gärna till—
baKa till stillheten i någon gammal stad,
och sådana ligga många i ens väg mot
Efter en längre vistelse i Rom,
hvarifrån hettan och koleran dref mig
mot norr, installerade jag mig i det
pinorum, som en italiensk järnvägskupé
är, för att på vägen mot Florens göra
Qtt uppehåll i Orvieto. Nejden ligger
badande i solrök, och öfver de sju
kullarna sväfvar en militärballong. Det
dröjer icke länge, förrän landskapet
antager umbrisk karaktär, och luften
blir klar som på de florentinska målar-
Utsikt ofver det umbnska landet och Orvieto, nordsidan, i närheten af Porta Maggiore.
söder. Man kan resa direkt till Rom
för att med ens bli försatt i en
kulturmiljö, där de olika tidsåldrarna ligga
lagrade som geologiska formationer,
eller till någon umbrisk stad, där
ungrenässansens^ själ ännu lefver kvar i
orestaurerade byggnader och en
orubbad stadsplan och där drömmen och
verkligheten förena sig i en stämning
af en styrka, som öfverträffar alla
förväntningar och kvarlämnar intryck,
som aldrig kunna utplånas.
nas landskapsbilder. Banan är
sten-lagd, det dammar ej in genom fönstren;
allt det obehag, som gör en resa
sommartid mellan t. ex. Genua och Rom
till sannskyldig via dolorosa,
försvinner, och man erinrar sig en hexameter,
som står att läsa på fasaden till ett hus
vid Monte Pincio: hic purior aér, late
hic prospectus in urbem. Tåget har
lämnat den förbrända campagnan,
marken blir grönare, och på kullarnas
toppar ser man små byar och städer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
