Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Orvieto. Ett sommarminne. Av Sven Rosén. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan från Villa d’Estes altaner i
Tivoli har man framför sig ett typiskt
umbriskt landskap med små byar uppe
på bergstopparna. Dessa bli nu allt
talrikare. Järnvägen slingrar sig fram i
Tiberns floddal, och rundt omkring
ligga små städer högt uppe på tuff
klipporna och drömma i solbaddet, gamla
och grå. Det ser ut som om den
moderna tiden icke hade lyckats klättra
uppför klippväggarna. Sedan man
kommit förbi Soracte, ligga de så tätt,
att man ej hinner identifiera dem på
kartan. I Örte hinner man orientera
sig ett ögonblick, och sedan Attigliano
och Castiglione Teverino passerats,
synes i fjärran konturerna af Orvieto,
pärlan bland de umbriska städerna.
Orvieto har ett läge som få andra
städer. Från järnvägsstationen ser man
knappast något af själfva staden. Som
en jättestor låda med lodräta väggar
höjer sig en tuff stensklippa upp ur
Paglias floddal. Högt uppe på platån
ligger staden, hvilkens ålderdomliga
karaktär betingas just däraf, att den icke
kan utvidga sina gränser genom nya
stadsdelar. De umbriska
klippstädernas läge har varit den förnämsta
orsaken till att de bibehållit sin medeltida
struktur. Med undantag af Cittå di
Castello och Foligno ligga de alla på
toppen af en kulle och behärska
strategiskt den omgifvande nejden. Foligno
har så småningom antagit en modern
prägel med en begynnande industri,
men öfverallt annorstädes finner man
en stadsplan, nästan fullkomligt
obe-smittad af moderna byggnadsprinciper.
Häri ligger dessa städers tjuskraft:
främlingen känner sig här som
ingenstädes försatt långt tillbaka i det
förgångna, man vandrar liksom i ett
lef-vande museum, där föremålen icke
rubbats från sin ursprungliga plats och
där lifvet ännu bär en viss ålderdomlig
Klipparti i närheten af Porta Maggiore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
