Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Orvieto. Ett sommarminne. Av Sven Rosén. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Porta Postierla
prägel. Redan under renässansen hade
de umbriska städernas skönhet sina
lof-prisare. Den lärde humanisten Aeneas
Sylvius Piccolomini — sedermera
påven Pius II — ägnar Orvieto en
skildring, som visar hur öfverväldigad han
var af dess läge. Renässansen
upptäckte bland mycket annat äfven
naturens skönhet, och det moderna
natursvärmeriet, som i Italien funnit och
alltjämt finner så* rik näring, har sina
rötter i renässansen. —
Men låt oss nu begifva oss upp till
staden! Från den norra sidan, där tåget
stannat, är khpplatån alldeles
otillgänglig, och man har därför från
järnvägsstationen i dalen byggt en s. k.
funi-colare, d. v. s. ett mellanting mellan
en bergbana och en hiss. Vi taga plats
i den trånga lilla vagnen bland
hemvändande orvietaner och larmande
turister, och medan den höjer sig upp
mot stadsplatån, taga vi en hastig
öfver-blick öl ver stadens historia.
Orvietos ursprung är omvärfdt af
sagor och myter. Så sent som i slutet
af 1500-talet berättar en viss Alfonso
Ceccarelli, att Noak (Janus) efter
syndafloden begaf sig till Italien,
hvar-qsi hans efterkommande, kallade galler,
cimbrer eller umbrer, koloniserat
provinsen Hetruria och där grundat städer,
bl. a. Orvieto. Det påminner oss om
Olof Rudbecks sätt att skrifva historia.
Men låt oss se till hvad vi verkligen
tro oss veta om stadens ursprung!
Redan namnet Orvieto (urbs vetus),
som fått många olika1 tydningar,
förråder, att staden har en hög ålder.
Umbrien kallas icke blott på grund af
sitt geografiska läge midt på halfön för
"il cuore d’Italia", Italiens hjärta.
Redan Herodotos och Plinius anse
um-brerna för den appeniniska halföns
urinvånare, hvilka efter etruskernas
invandring försvunno som själfständig
ras och sammansmälte med eröfrarna
Gatuparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
