Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Villkorlig dom. En liten äktenskapsakt försommarspektaklet. Av Anders Eje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hans öra. Springer hastigt ut; ropar
utanför:) Kom nu, Berta!
erik (betagen). En sådan liten . . .
berta {seglar jörnämt ut, hälsande stelt
Erik och Parelius, till höger och vänster).
*
Nu äro Erik och Parelius ensamma. De
betrakta varandra några sekunder under
tystnad. Parelius företar, i brist på annan
sysselsättning en promenad åla lejon i bur,
tvärstannar plötsligt och vänder sig mot Erik.
PARELIUS. Nåå?
erik [ohövligt). Nåå, du själv?
parelius. Låt mig säga dig en sak,
innan vi börja det här
resonemanget. Erik ■ du är ett kräk.
erik. Erkännes. Vidare., ;
parelius. Vet du vad din lilla söta,
fru sa för bara fem minuter sen
här i detta samma rum?
ERIK [säker i korken). Att hon älskar
mig,, kan jag tro.
parelius. Nej. Men att hon önskar
dig på livstids straffarbete. Öch det
är inte riktigt samma sak skulle jag
mena.
erik. . Va pratar du för smörja?
parelius. Sanning, min vän. Hennes
yttrande gällde visserligen Frank,
men i sak — nå ja, du förstår. Och
i fråga om Frank finns ändå
förmildrande omständigheter.
erik (förtvivlad). Å, herre gud;
Parelius, hör du, Parelius, gamle gosse,
du sviker mig ju inte, du måste
förstå .. . Du ser ju, att jag är den
olyckligaste och * mest ångerköpta
mänska på jorden. Anda sen i går,
då Ester kom hem, har jag levat i
det gräsligaste tillstånd av oro.
Ut-värtes måste jag vara glad och
munter och hjärtans lycklig, men invärtes
ryser jag lör varje irämmande röst,
varje telefonsignal, varenda
tamburringning. När vi satt vid frukosten
i dag, kom Julia in och anmälde,
att ett främmande fruntimmer ville
tala med mig — jag var så nära
ett slaganfall somj du är nära
bordet där — nå, det var: guskelov
bara min mammas gamla jungfru
, som skulle ha sitt kvarfal — och
när posten kom var där ett brev
med obildad handstil som jag inte
vågade öppna förrän på gatan. Så
nog har jag fått mitt alltid, men ska
det hålla pä länge så blir jag galen.
parelius. Jo jo. Det kommer efter,
sånt där. Men varför lydde du inte
mitt råd och begav dig hem som en
snäll gosse?
erik. Ja varför ? Det är lätt för dig
att fråga. Jag vet ta mej. tusan inte,
jag vet ingenting — utom att jag i
detta ögonblick skulle ge halva min
årsinkomst, om alltsammans vore
ogjort. Vi. hade ju vräkt i oss en
massa champagne och slukat mer
. tryffel än en normal mänska tål
vid — och så var det andra
omständigheter också — ja, vet du,
även om jag är aldrig så skyldig,
så ar jag oskyldig i alla fall.
parelius. Logik. ,
erik. Nej, det är mycket bättre än
logik, för det är sunt förnuft. Hör
du, Parelius, sitt inte och var spydig
nu, utan säg mig vad jag skall ta
mig till.
parelius. Har du brevet från den
förföriska flickan kvar?
erik. Ja. *
parelius. Får jag se.
erik [tar upp ett brev ur plånboken och
häller fram det med två pngrar).
Varsågod !
parelius (läser). Lilla söta lalingen —
ja det där kan vi visst hoppa över
... Se här har vft: Den där ringen
jag skulle lå har inte kommit,
märkvärdigt nog,! det skulle vara med tre
stenar sa du och ini skulle stå
något, glöm inte att jag stavar med
Ch och inte med K, for det gör sig
ingenting med K. (Avbryter^) Vad var
det mänskan hette ?
ERIK (hörbart generad). Chloris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0669.html
