Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Villkorlig dom. En liten äktenskapsakt försommarspektaklet. Av Anders Eje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parelius Jaha, visst. Jaså, det minns
du ändå!
erik. Herre Gudj det står ju under
brevet. N -
parelius (ser efter). Mycket riktigt. Nå,
alltså Chloris. Låt oss nu gå i
ordning med frågorna.
erik. Ja, gör det är du snäll.
parelius. Pro primo:Är det sant,
att du har lovat den här mänskan
en ring, och till på köpet en sådan
med devis, eller minnesvers eller
kanhända en hel sonett? Vad vet
jag. Nå?
ERIK (skäms förfärligt). Ja, tja. Kära
vän, jag vill bli hängd, om jag kan
ge ett sanningsenligt besked på. den
saken. Troligen har jag inte gjort
det. Men. Nå, du vet hur man kan
sitta och prata ibland, när man är
riktigt uppdragen.
parelius. Dina svar äro briljanta.
Alltså utgå vi ifrån att du får stå
för löftet. Pro secundo.. .
erik (lyssnande, förfärad). Tssss.
parelius. Vad nu?
Erik (pä tå fram till dörren). Jag tyckte
Ester . . . Men det var ingenting.
parelius. Jo, det var det dåliga
samvetet, , bror lilla. Men håll dig nu
lugn, annars kommer vi ingen vart.
Pro secundo: har du svarat på det
här brevet?
erik. Nej.
parelius. Bra. Det visar,*att du ändå
har ljusa mellanstunder i din
galenskap. Låt oss nu överväga din casus
ett ögonblick. (Går fram och tillbaka.)
Ja, min kära Erik, det torde allt bli
nödvändigt att anskaffa det där
gyllene munlåset.
erik (icke ulan stolthet).. Nåväl, min
kära Parelius, det är redan gjort.
parelius. Ser man på! Nå, men vad
vill du då jag skall hjälpa dig med?
Allting tycks ju redan vara klappat
och klart.
erik. Det är så i helsike heller. Tycker
du kanske jag ska bjuda hit mänskan
på middag i sällskap med släkten
och överlämna klenoden med ett tal
i champagne och fanfarer?
parelius. Uppriktigt sagt: Det skulle
vara’ en viss stil på det. Jaså, det
är sålunda mig som du tillämnat
egenskapen av någon sorts »postillon
quand 1’amour meurt». Får jag se
på corpus delicti.
erik (plockar fram ur byxfickan ett etui,
inlindat i skärt silkespapper som han
vecklar upp, varefter en lätt tryckning på
fjädern , kommer locket att springa upp).
Den är egentligen svinaktigt vacker.
Ser du, en rubin i mitten mellan
två briljanter, och en rubin, förstår
du, djup i färgen som gammal
bur-gunder. — inte av de vanliga S:t
Julienrubinerna.
PARELIUS (tar etuiet i sin hand). Ringen
är verkligen — hm — nobel.
ERIK (skrävlande, under det han tänder en
cigarrett). Den har också stått mig i
sjuhundra, du, varken mer eller
mindre.
parelius. Väl använda pengar! Men
det är som din fru sa för en stund
sedan: Som man bäddat får man
ligga. Och inskiptionen? (Läser ini
ringen under det han vänder den mellan
fingrarna). »Till Chloris från Erik.
Minne av den 12 mars 1913.» (Lägger
in klenoden och knäpper igen etuit; torrt.)
Det är ingenting glömt efter vad jag
kan se. (Lämnar tillbaka etuit.) Nå,
och nu?
erik. Ja, det är just det som är knuten.
Jag hade verkligen tänkt mig, att du
skulle ta hand om dyrbarheten och
överlämna den till vederbörande på
ett sådant sätt, att det blir absolut
punkt och slut på den här historien
och jag slipper höra talas om den
vidare.
parelius (häpen över den andres
lättvindiga fräckhet). Du är beundransvärd.
Först gör du en kapital dumhet, för
att använda ett milt uttryck, och
sen kastar du konsekvenserna i
armarna på en oskyldig. Gjorde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
