Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En fest i skogen. Av Gustaf Ullman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg jag den beramade lördagskvällen.
Och den kom. :—
’■•■•..’#
Det snabba och bekväma tåget förde
oss på mindre än en timme från staden
till det samhälle, där Harrys broder
hade sitt hem och sin verksamhet. —
Det var egentligen inte färdigt, detta
samhälle. Man såg ett väldigt område
planerat, genomkorsat av nygrusade
vägar, som skulle bli gator, av långa
och djupa gravar för rörledningar och
dylikt. Och här och där ett och annat
boningshus, nybyggt, nyrappat, fult
men ytterst ordentligt. Ja —- och
fabriker, förstås, en hel
fästningslik-nande fabriksklunga av tegel. -^ Inga
träd hade ännu hunnit planteras, och
de gamla, som väl funnits förr, voro
nedhuggna och bortröjda; — Men
framför oss lyste havet, krusat
dunkel-blått och inåt land bredde sig betfälten
mustigt glänsande under
sommareftermiddagens gyllene sol. — Dock, en
viss lindrig beklämning ingav mig
denna plats: — den var som vald och
ägnad till vistelseort för någon sorts
nya människor, som måhända
innehade en hel mängd dygder, men levde
i omedveten saknad av trevnadsbehov,
för att inte tala om skönhetssinne. ■—
Det gav mig en tröst att vi om en kort
stund skulle kliva upp i en rymlig
charabang och efter stadiga, välfödda
hästar rulla åstad mellan pilvallar hän
till den stora, drömmande bokskogen.
Där väntade svalkan och den läckra
festmåltiden under de väldiga,
grönskimrande kronorna, och så dansen på
den urgamla, idylliska dansbanan vid
det lilla förfriskningsstället med
torvtak. Där -skulle vi sedan i ljuv stillhet
förirra oss i hasselsnåren — vi —
Frida och jag. —
Harrys broder hade någon
förmansbefattning vid det stora bruket. En
god ställning och ett jämnt lynne hade
grundligt präglat hans breda, i all
bemärkelse solida figur; Jag vet inte,
vad man skulle kunna ha emot den
mannen; Om inte möjligen hans väl
långt gångna eftergivenhet för sin fru;
Det var ett livligt och ganska vackert
ungt fruntimmer, brunett med blanka,
nästan vassa ögon och ett litet sötaktigt
leendej som hon slösade med en smula
för mycket. — Jag hade först träffat
dem i hans gamla fädernehem. Nu
gjorde jag mitt inträde i deras eget. ’—
Det kan inte hjälpas ’■— det var
ett sådant där snyggt, nyrappat;
ny-struket och oändlig"t ledsamt hus med
stora fönster och höga dörrar och utan
en skymt av stil; Det såg ut som en
söndagsskola. -— Men inomhus mötte
genast all den trygga, pålitliga
hjärtlighet, välkomnande och fägnande, som
jag blivit bortskämd med T denna
familj. Och, Frida kom så strålande
emot oss — ännu medan hön
omfamnade Harry, betraktade hon mig.
Hennes blick gjorde mig så gott —
hela sommarskymningens förunderliga
stämning under bokskogens mäktiga
valv tycktes mig drömma däri. —
Det bjöds kaffe med dopp, medan
charabangen spändes för. Vi gladdes
alla som barn åt det härliga vädret,
åt den stundande åkturen och aftonens
övriga, hägrande nöjen.––––––-Då
knackade det på förstugudörren och
utan vidare steg en herre in, hälsade
med en besynnerlig långsam viftning
med halmhatten och sade: — - "god
dag, mina käre!" —
Harry och jag bytte en hastig blick.
Sedan vände jag mig tyst frågande till
Frida, som saft mitt för den öppna
dörren till tamburen. Men hon såg ned i
knät. •— Värdinnan hade skyndat mot
den nykomne; det blänkte som
solblink i hennes ögon och leendet smalt
av sötma:
"Nej, se; vår käre pastor!
Välkommen, stig in!.Vi ha just vårt lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
