Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En fest i skogen. Av Gustaf Ullman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Sjung, sjung, fröken Frida! Sjung
med!"
Men Frida skakade på huvudet och
log förläget.
"Jag skall lära er det," sade
pastorn.
#
I Bokeberg var allt sig likt som
förr i härliga, glada och smekande
kvällar. Men ändå blev intet som det
skulle, som jag tänkt och hoppats.
Pastor Hydell lyckades fördärva hela
gamla Bokeberg för mig. Han
förgiftade supén, som avåts på en ljuvlig
glänta. Han störde dansen genom
oförskämda tillrop, sådana som:
— "glömmen icke den enda, rätta
glädjen!" — eller: — "glömmen icke
att hava Gud med er!" —
, Under en dans viskade jag i Fridas
öra:
— "Vad skulle, vi ha med den
där äckliga karlen för? Han skämmer
ju allt?" —
Men Frida svarade:
— "Honom skall du inte förtala!
Du förstår honom inte." —
Jag teg, och vi dansade inte mera.
Nog kände jag till den kvinnliga
svagheten för andans män —–––––men
att min Frida–––-och pastor Hydell.
— Nej, det var för mycket. —
En enda liten tröst fick jag, just
när vi, snart nöjda på den misslyckade
skogsturen, beredde oss att fara hem.
Den gamle spelmannen hade kommit
fram till charabangen och bad om en
slant för dansmusiken. Han fick
förstås rikligt betalt. Men pastor Hydell
höll sig också framme och frågade,
som han frågat mig:
— "Nå, och ni, gamle man, har ni
kommit till Gud?" —
Vi stodo alla helt överraskade och
i spänd undran. Gubben stack fiolen
under armen, lät blicken glida längs
stråken och sedan rakt in i pastorns
brungula ögon. Och han svarade:
— "Icke att jag det allaredan fattat
haver — men jag far fast därefter, att
jag det fatta må." —
Pastor Hydell hade intet att
till-lägga. Under hemfärden teg han.
Endast vår lilla värdinna försökte ta
upp en och annan av hans sånger.
Men hon tröttnade snart. Jag hade
fått Frida mitt emot mig nu, och i
hennes stora, skogsdunkla ögon läste
jag allt klarare, att — pastor Hydell
i alla fall inte var så farlig för mig,
som jag trott. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
