Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gamla Heidelberg. Av Ragnar Lundborg. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomsfriska röster sjunga Scheffels
vackra sång, som förhärligar staden och
vars inledningsord lyda som följer:
Alt Heidelberg, du feine,
du Stadt an Ehren reich,
am Neckar und am Rheine
kem andere kommt dir gleich.
Det var en samling studenter, som
sjöng den med känsla och övertygelse.
Heidelberg: Slottsaltanen.
Ytterligare en stunds promenad å
den vackra Hauptstrasse, som är
Heidelbergs förnämsta trafikled, och man
kommer förbi universitetet fram till
foten av Jettenbtihel, å vilken det
mång-besjungna gamla slottet majestätiskt
höjer sina torn och tinnar. Ännu högre
upp lysa några ljus från Molkenkur,
en i stadens ägo varande livligt besökt
restaurant. Nu i sommarnattens
dunkel ligger den gamla borgen där halvt
spöklik.
Vid dagsljus är den emellertid än
mer bedårande. Det är en oförliknelig
njutning att stå däruppe och skåda ned
på den förtjusande tavla, som upprullar
sig för ens blick. Och själva slottet,
som till största delen ligger i ruiner,
väcker tankar till livs på gångna
romantiska tider.
Redan i början av 1200-talet låg å
Jettenbtihel en befäst borg, men de nu
kvarstående ruinerna äro av betydligt
senare datum. Heidelberg var under
långliga tider residens för kurfurstarna
av Pfalz, vilka undan för undan
tillbyggde och vackert utsmyckade slottet.
Detta stod i början av 1600-talet i sin
fulla prakt, men stormades och
plundrades 1622 av Tillys soldatesk samt led
därunder svår skada. Kurfursten Karl
Ludvig, en son till »vinterkonungen»,
restaurerade det, men knappt var det
åter iståndsatt, förr än fransmännen
kommo och förstörde det samt berövade
det alla dess ovärderliga konstskatter.
Vad fienderna ej hunnit med, det gjorde
blixten. En sommardag 1764 brann en
betydande del av slottet upp. Den så
svårt hemsökta byggnaden låg sedan en
längre tid utsatt för väder och vind och
utgjorde ett eftersökt tillhåll för
allsköns landstrykare, som naturligt nog
foro långt ifrån varligt fram.
I stjärnorna stod emellertid
skrivet, att Heidelbergs gamla slott skulle
genomleva en renässans. Man
började i Tyskland så småningom inse,
vilken poesi och romantik, som
präglade detsamma. Man har under de
sista åren delvis restaurerat det gamla
minnesrika byggnadsverket, där nu bland
annat ett museum är inrymt, varjämte
murarna omsorgsfullt konserveras och
hindras från att förvittra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
