- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
758

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur patron Olssons liv. Av B. L. Ambrosius. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR PATRON OLSSONS LIV,

AV B. L. AMBROSIUS.

I.

rån början är det kanske bäst att tala om att Anders Olsson var en
gammal man, som under många år strävat för att få ihop ett litet
kapital att leva av då åldern stundade. Det hade även lyckats honom,
ty under all sin tid hade han varit en energisk man, som vetat vad han velat
och icke böjt sig för de motgångar som mött honom i livet. Han hade
gått sin väg rakt fram och aldrig krusat för någon, vad det än måtte ha varit.
Därför betraktade han sig själv som en av de självständigaste män som
någonsin hade funnits, — I
livets skola hade han lärt sig
mycket, både ont och gott,
nyttigt och onyttigt, men en sak
hade han icke lärt sig, och det
var att tåla blod. Det kunde
han icke, ty såg han den minsta
lilla blodfläck så bleknade han
och mådde illa. Kom han ut i
köket någon gång då en höna
slaktades, så fick han kväljningar
och måste vända till sitt rum.

Då brukade han kalla på sin
hushållerska och säga då hon
kom:

»Karolina, se mig i ögonen I»

Det gjorde Karolina, fast hon
var rädd för hans barska uppsyn
och skulle hellre ha velat titta
den onde i synen.

»Karolina,» fortsatte han.
»Jag är karl som du nog vet, en
sjuhelvetes karl — ser du det —»

»Ja, patron ...»

»Men du slaktar ändå dina
eländiga höns, kvinna, utan att
underrätta mig först — din
husbonde. —• Och jag kommer dit
at, rakt i famnen på ditt
eländiga griseri. — Du står där som
om du vore hustru till en bödel,
med uppkavlade ärmar och vrider
nacken av kräken — fy tusan ett
sånt kräk, du. — Jag får kräkas
-då jag tänker på det — blygs
du inte, Karolina.»

» — blygs du inte, Karolina,»

»Joo, patron — det gör jag »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free