Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Experimentet. Novell av Harald Wägner. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––-"Någon närmare uppgift
om denna okända person––-—
naturligtvis är det säkert, kära du — —
kunde svaranden icke — — —"
Han mumlade vidare, men hon
tycktes inte villig att övergiva ämnet
så snart. Då han inte gjorde någon
min av att intressera sig närmare för
frågan, satte hon sig resolut på
skrivbordet mitt ibland handlingar,
bläckhorn och pennskaft och fortsatte
förhöret :
"Om du skulle välja mellan din
domsaga och mig, vilket skulle du då
välja?"
Häradshövdingen såg ut som om
man tämligen omilt hade rört om i
hans byråkrathjärna. Resignerat lade
han ned pennan.
"Kära du," sade han långsamt, "det
är tvivelsutan en stor brist hos mig
att jag inte kan besvara andra frågor
än logiska. Och det ligger kanske
någon mening bakom den här, fastän jag
icke är i stånd att fatta den.
Lyckligtvis föreligger det icke någon möjlighet
att jag skulle komma inför den
situationen att välja mellan dessa båda
alternativ. Du och domsagan äro
inkommensurabla storheter, som inte kan
vägas mot varandra. För närvarande
kan jag ju fröjda mig åt utsikten att
få behålla er bägge två."
Den unga fru Nanna funderade
med sina vackra ögon vitt
uppspärrade. Hon hade en viss känsla av att
han bara hade undvikit frågan.
"Ja, men om," sade hon, "om,
vilket skulle du då välja?"
"Jag tvivlar inte på," sade han
med ett överlägset småleende, "att jag
då som åsnan skulle avlida mellan de
två hötapparna. Men för närvarande
säger jag som studenten som
tillfrågades om han ville ha punsch eller
whisky. Han svarade: Visst fan!"
"Det var då också en liknelse,"
svarade den unga frun stött. "Vad
skulle du säga, om jag begärde
skilsmässa?"
"Det får du se då," svarade han
i lätt ton och satte på pincenezen som
tecken att saken var slutbehandlad och
målet avdömt.
Hon satte sig tyst ned och tog
fram ett arbete.
"–––––-uppgav sig svaranden ha
varit något berusad, men ej
överlastad ––––—"
Häradshövdingen såg upp och
kisade över kanten av pincenezen på sin
hustru. Han tänkte på hennes senaste
ord och erfor en plötslig känsla av
obehag.
"Hon kan väl för katten inte ha
kommit på den idén att vilja skiljas?"
tänkte han. "Skulle hon händelsevis
ha fått tag i någon annan? Nonsens!
Det är inte möjligt! Så obehagligt det
skulle vara med allt bråk och alla
scener, som man måste genomgå."
"––––––-tillfrågad om den
närmare tidpunkten, då svaranden–––-"
Det kom något främmande,
objektivt granskande i hans blick, när han
ånyo såg upp på henne, och han
kisade, som man gör när man vill fixera
ett föremål på syngränsen.
"Hur mycket har jag egentligen
gemensamt med denna kvinna?"
tänkte han. "Är hon mig inte i
grunden så främmande som den jag går
förbi på gatan? Aldrig har jag kunnat
komma en människa nära — jo,
kanske en, men var är hon nu? Men
denna skall jag leva med i kanske
fyrtio år och så småningom skola vi
vänja oss allt mera vid varandra, och
vanan skall bygga en fin, men stark
mur emellan oss, och för vart år som
går skall vi få allt mindre att säga
varandra. Och en vacker dag skall
hon finna, att hon aldrig fick vad hon
drömde av mig, och det fattiga livet
har besvikit henne. "Om du skulle
välja mellan mig och din domsaga —"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
