Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Experimentet. Novell av Harald Wägner. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jaja, det är en farlig fråga, och bör
helst inte besvaras. Det kommer
olycka när man inte låter livsfrågorna
vila i fred, det har ju redan Ibsen visat,
så att var och en borde kunna
förstå det––––––-"’
Ute fläktade sommarvinden och for
susande förbi och drog tankarna med
sig långt bort.
"–––-nej, min vän, så får du inte
fråga, då går det dig illa. Man skall
resignera och låta tiden gå fram över
sig. Allting glider oss ur händerna,
först och sist kärleken. Gode gud,
gör mig snart dum och gammal. . .
Nej, så här kan jag inte arbeta, jag
får gå till kansliet!"
Och han tog sina papper i
portföljen, nickade åt henne och försvann.
Fru Nanna satt fortfarande
hemma och sydde, då det plötsligt ringde
på entréklockan, en hård och
främmande ringning och hon kände genast
på sig att det inte var någon vanlig
förmiddagsvisit. Jungfrun kom in:
"Det är en dam därute, som söker
frun."
"Jaså, hur ser hon ut?"
"Hon ser besynnerlig ut."
"Vad heter hon?"
"Det vet jag inte."
"Bed henne komma in."
Utan att hon riktigt visste varför,
kom det ett bekymrat drag över fru
Nannas blitt förnumstiga ansikte, och
en ond aning genomfor henne. En
främmande dam? Vad kunde hon
vilja?
Dörren öppnades, och med en
intensivt forskande blick sög fru Nanna
i sig den yttre anblicken av en stor
och elegant dam med svarta fuktiga
ögon i ett ansikte, som tycktes vara
beskrivet av många och starka
upplevelser. Dräkten kunde vid ett
blixtsnabbt överslag taxeras till ett mycket
högt belopp och var förmodligen sydd
utomlands.
De båda kvinnorna fixerade
varandra i en omärkligt snabb men
intensiv sekund, så som endast kvinnor
kunna mäta varandra på en gång
moraliskt, fysiskt, ekonomiskt och
garde-robiöst. Fru Nanna fann sig först och
böjde på huvudet, varpå den
främmande log ett påfallande
förekommande leende.
"Det är ju fru Strandman, jag har
nöjet att se? Ni skall inte bli ond
eller förvånad över att jag kommer så
här. Mitt namn är grevinnan von
Irma, och jag ger konsert här i stan i
kväll!"
Hon höll upp en sekund som om
hon hade väntat att den unga kvinnan
framför henne på något sätt skulle
reagerat för klangen av ett
världsberömt namn. Men det gjorde hon
inte. Hon endast nickade och sade:
"Vill ni inte ta plats? Och säga
mig, varmed jag kan stå till tjänst?"
"Tack, jag vill gärna ta plats,"
sade den främmande och lät sig
teatermässigt sakta sjunka ner på en stol.
"Men varmed ni kan stå mig till
tjänst, det är mer än jag kan säga. Jag
vet inte riktigt varför jag kom hit,
jag kunde nog hittat" på något skäl i
tamburen, men det gitte jag inte. Jag
kom hit av en impuls — jag är
konst-närinna, förstår ni, och jag antar att
jag därför måste handla efter
impulser. Åtminstone försöker jag det. Men
nu förstår ni mig inte alls? Ni tycker
jag är tokig? Ser ni, saken är den,
att jag förr i världen kände er man
__ __ __»>
Det var detta fru Nanna hade suttit
och väntat på och det klack till i
henne, men hon behärskade sig, när hon
såg att den andra fixerade henne.
––––"Nu undrar ni naturligtvis,
om jag är kär i honom — Jo, det gör
ni, jag försäkrar er, men ser ni, det är
jag inte! Saken är den, att vi voro
kamrater vid universitetet för många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
