Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Fröken Mark måtte inte tro, att jag
är vidare klipsk?" Fritz hade en viss
anspråkslöshet i rösten. Han steg upp
och tog af sig ulstern. Jenny
betraktade den en smula kritiskt.
"Det var en vådligt treflig rock,"
sade hon i stället för att beakta frågan.
"Tycker ni?" Fritz’ djupa ögon
uttryckte en svag belåtenhet.
"En sådan där skulle jag önska,
att Karl Edvard hade. Det finns
ingenting, som jag tycker är så roligt att
se som vackra kläder."
Fritz’ blick gled, utan att han tänkte
på det, öfver hennes mörkblåa
promenaddräkt. Den var en smula ruggig.
Han tittade snabbt därifrån, men med
öfvertygelsen, att han alltid bar sig åt
som en åsna. Hon hade sett det, och
hon blef plötsligt påfallande
rödblom-mig. Han slängde. ulstern på soffan,
och det med ovanlig kraft.. Den föll
ihop till ett bylte.
"Men så ni handterar. dem, usch!"
"Ja," sade han nästan, ursäktande.
Han hade något af en butter liten
gosse i uppsynen och stack långsamt
händerna i kavajfickorna. Jenny såg
upp på honom, där han stod. De
ljusblåa voro en hårsmån öfverlägsna.
Plötsligt visade hon med den ena
bomullsvanten mot trappan. .
"Gå nu, är ni snäll. Jag har ingen
ro, förräiLjag vet, att ni har fått mat."
"Hvarför det?" Han gjorde ingen
min af att rubba sig..,Egentligen tyckte
han inte om att gå ned.
De ljusblåa fingo ett uttryck af
bestämdhet. Fritz fick ett egendomligt
intryck af Tyra.
"För att ni är precis likadan som
Karl Edvard. Och han är ryslig, när
han inte har fått mat. Eller också är
det jag, som alltid blir ängslig, när jag
vet, att folk äro hungriga." Hon tog
med en rask rörelse den gräsgröna
turistboken liksom för att klippa af all
onödig konversation.
"Vill inte fröken Mark följa med?"
Jenny vände på boken för att se
på en tafla tvärs öfver en långsida.
"Jag har. ätit fläsk och potatis.
Och druckit två koppar kaffe," tillade
hon utan att titta upp från boken.
Det var någonting i hennes sätt att
ge upplysningarna, som kom Fritz, att
en smula snabbt maka sig mot trappan.
När han kommit halfvägs nedför den,
gjorde han i tankarna sin grimas ända
upp till näsan., Det var en sju himla
förmåga, hon hade, att sätta fart på
en. Men, en sak var säker,, och.det
var,, att hon skulle ha någon sorts
ersättning. Fördömda pigor och
förbaskade -gamla tjufgubbar — .
Men hvad kunde det vara, som hon
hade gått och fått korn på? Han satt
och funderade öfver det, medan han
med ett öga kikade på matsedeln och
observerade, att ägg numera stafvades
med e. Mungipan och ögonlocket
möttes i fullt obehindrad sympati. Inte
för ett hälft ögonblick föll det honom
in, att hon möjligen kunde narras.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
