Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Fru Gunhild på Hviskingeholm. 1847—1863. Roman av Hjalmar Bergman. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Abraham förde henne uppför
trappan in i tornkammaren. Han
skruvade igen fönsterluckorna och
Lill-Abraham satte en järnslå för dörren.
Så måtte de väl vara belåtna.
Och fru Gunhild kände det som
vila efter stora, årslånga
ansträngningar. Nu behövde hon icke längre rädas
för vännen, som ville locka henne ut
på all världens krokiga vägar. Nu
behövde de alls _icke tvista, de två.
Dörren var stängd.
IV.
Till slut var det endast Brita, som
hörde ljudet av mors steg, när hon
vandrade av och an i tornkammaren.
Det hördes i gröna rummet men ännu
tydligare i gången. Det var likt det
jämna dunkandet i ett stort urverk. Det
kunde också förliknas vid ett hjärtas
slag. Mitt på dagen blev det ojämnt
och upphörde, för att åter begynna
strax efter solnedgången.
Ibland kom herr Abraham in till
Brita för att trösta. Men han fick icke
sagt många ord, förrän den blinda kröp
bakom sängen och gömde sig. Så länge
far höll mor innestängd, ville hon icke
tala med honom. Alla hade de svikit
mor. Marianne och Lill-Abraham hade
gått över på fars sida. Om mor låtsa
des de ingenting veta. Aldrig smögo
de sig uppför torntrappan, aldrig
lyssnade de utanför dörren, aldrig gjorde
de ett försök att rubba järnslån.
Och Judith dansade och sjöng.
Men slutligen lyckades Brita
övertala Judith. En dag, när far och bror
rott över Vassviken, sprar- Judith ned
i slöjdboden efter fil o<.a hammare.
Hon rusade uppför spiraltrappan och
utan att få fram ett ord räckte hon
verktygen åt Brita. Den blinda
undersökte dem med händerna. De gingo
bort till torntrappan och öppnade
dörren. Men kommen mitt i trappan greps
Brita av skälva och måtte sätta sig.
Judith fortsatte ensam. Hon stod
framför dörren, med vänster hand tog
hon järnet och började fila. Gång på
gång slant filen ur skåran. Hon stödde
skaftet mot bröstet och filade uppifrån
och ned. Knogarna blödde, bröstlappen
fläckades. Hon hörde Brita skrika i
trappan. Då tog hon till hammaren
och började slå av alla krafter. Bäst
hon slog, gick hammaren av skaftet.
Brita kom uppför trappan. Och bakom
henne herr Abraham.
Far tog hammaren och satte den
åter på skaftet. Han granskade
bekymrad filen och stången.
"Kära barn, jag förstår, att ni vill
komma in till mor. Men inte går det
an att förstöra låset."
Han tog fram den lilla
hängiås-nyckeln och den stora nyckeln till
dörren, lyfte av bommen och öppnade.
Han sköt Judith framför sig, tog Brita
kring livet och lyfte henne över
tröskeln.
"Där sitter kära mor," sade han
och pekade in i halvmörkret. Judith
blev stående. Brita började treva sig
framåt, men Judith grep henne hastigt
i klänningen.
"Det är inte mor," viskade hon.
"Jo," sade herr Abraham. "Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
