Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Fru Gunhild på Hviskingeholm. 1847—1863. Roman av Hjalmar Bergman. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog då upp dörren på vid gavel och
tog mor i famn.
"Kära hjärtanes, lilla mor," klagade
hon, "att jag skulle göra dig illa just
nu!"
Fru Gunhild sköt henne varligt
ifrån sig.
"Så så," sade hon. "Jag kommer
ju, jag kommer ju. Jag är strax färdig."
Hon sprang bort till fönstersmygen,
till skrinet. Hon krafsade ihop
smyckena och hängde dem på sig, var hon
bäst kunde. Judith gick fram emot
henne för att ännu en gång taga henne
i famn.
Då hände det, att fru Gunhild för
första gången på många år icke vände
bort sitt huvud utan såg dottern rakt i
ögonen
"Ja, ja," sade hon, "nu skall du
icke behöva vänta längre. Nu är jag
färdig."
Hon gick mot dörren. Judith ställde
sig framför henne.
"Känner icke mor igen mig? Det
är väl för klädernas skull?"
Fru Gunhild log emot henne.
"Jo, käre, jag känner dig nog. Kom
nu, kom cm. Herr Abraham reste till
staden. Känner du Lilja, käre vän?
Kom nu och gå vid min sida. Du har
vackra ögon, kära min vän. Jag har ju
väntat på dig, kan tänka. Kom nu."
Judith förstod att mor icke kände
igen henne. Hindrade hon henne med
våld från att lämna kammaren, skulle
hon kanske skrika och väcka hela
huset. Judith sprang därför in i
fönstersmygen och ropade att mor glömt sina
vackraste smycken. Fru Gunhild
tvär-stannade. Hon började treva över klä-
derna och håret. Slutligen vred hon
huvudet åt sidan och skrattade till:
"Kom nu. Något skall väl Lilja ha.
Kom nu."
Hon lyfte sina kjolar och steg över
tröskeln. Judith rusade förbi henne
ned i gången in i gröna kammaren.
"Mor kommer!" skrek hon. "Mor
kommer!"
Brita stötte henne ifrån sig.
"Vad är det nu, du säger?"
"Mor kommer. Hon tror att jag
är han, som hon väntar. Mor kommer
i trappan."
Då började den blinda skälva i
hela kroppen.
"Hjälp mig, syster, för guds skull
hjälp mig! Hjälp mig ut i gången.
Aldrig mer får jag höra mors steg i
gången."
Hon tumlade ur sängen. Judith
måtte stödja henne under armbågarna.
De gingo ut i gången och ställde sig
upp mot väggen. De hörde att kära
mor gick i torntrappan. Hon stannade
ett ögonblick på varje steg. Slutligen
kom hon till synes. Hon såg sig icke
omkring, hon gick gången framöver
bort mot vindeltrappan.
"Gud hjälpe oss, nu stiger hon
nedför trappan!"
Brita sade:
"Vill du inte unna mor att vara fri
en enda dag? I år har hon suttit
däruppe och i år skall hon sitta där. Vill
du inte unna henne en enda dag? Gå
nu vid hennes sida och gör som hon
befaller."
Judith snyftade till:
"Nu gör Brita mig olycklig för allan
tid."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
