Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Näcken. Av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NACKEN.
JYom, min brud, ty nattens timmar svinna —
månens slöjor svepa vi oss i.
Blekt likt mareld dina lockar brinna,
medan vågens skörd av stjärnor sakta gungar oss förbi.
Kom, min brud, se, tingens avglans faller
trolsk bland klippor, sällsam bland koraller,
rik bland snäckor och bland musselskal.
Rymdens världars brutna liljor dala
silversvala
genom Näckens sal.
•
/Vilt är skugga, vart min blick sig vänder.
Allt är skugga, vart mitt öga ser.
Havet glider, Näckens trötta händer
famla evigt ibland skuggor, som förvirras mer och mer.
Jag vill hölja mig i sken och villa,
jag vill slumra i det stora, stilla,
jag vill glida genom mörka hav,
smälta samman med det svårmodsrika,
dödsdrömslika,
som jag vaggas av.
•
Rom, min brud, ty hemlöst skrida åren!
Dig allenast har jag kvar ännu.
Av min harpas sorgsna toner boren,
glansbeslöjad jungfru framsteg, glansbeslöjad framsteg du.
Du allenast var mitt hjärta nära:
havets våg må våra öden bära
hän mot djup, som bottenlösa stå,
hän mot bottenlösa djup, som sjunga,
mera tunga,
mera heligt blå.
Bertil Malmberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
