Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Röda Portens Madonna. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADONNA
5K/55 rftÄ/y MOlSTE - (7l/?LO
AV
f/30 Lindberg-Dovlette
Hon är Monte-Carlos enda lilla
madonna.
Och hon finnes där helt nära de
grannaste och finaste av de granna och
fina gatorna i den moderna lyxstaden.
Bakom Qtt tunt ståltrådsnät sitter hon i
en hög nisch, som är murad in i "Röda
porten". Hon har suttit där nu i mång’
hundrade år och lutat sitt fina huvud
en smula på sned. Så mjuk och
blomlik böjer hon sig fram över det lilla
Jesusbarnet, att man knappt kunde tro,
att hon är huggen ut ur den hårda
lom-bardiska stenen, som skiftar i silver
och rosa just över hennes smala, blida
ansikte, medan den blir röd lägre ner
över slöja och dräkt.
Även hela porten är röd, och det
är en gammal, gammal port,
sammanfogad av olika stenar, lagda intill’
varandra i ojämna rader.
Alla i Monte-Carlo veta, var "Röda
porten" är. Och alla känna till den
lilla madonnan*.
Hon är också så .passlig just till
Monte-Carlo, den lilla madonnan. Ty
hon är ej alls en sträng och hårt
dömande madonna, utan så förlåtande ljuv,
så miskundsam och överseende, bara
nöjd med en god och tacksam tanke,
utan en fordran på långa" och många
böner och knäfall och löften om bot och
bättring. Allt detta ser man även på
hennes ljuva, barnsliga ansikte och på
56. — 1913.
hennes oskyldiga och nöjda min. —
Hon får också oftast mest vara till freds
med ett korstecken i förbifarten. Hon
har sett många stora syndare och
syn-derskor passera förbi sig, och hon vet,
att ett ögonblicks uppriktiga andakt är
mer värt än års motvilliga botgöring.
Det var icke just i går, man byggde
"den Röda porten". Den var kanske
en gång ingången till en hel stad, eller
åtminstone till en väg, som ledde in
till en stad. Och den lilla madonnan
satt då där i sin nisch för att välsigna
deras ingång och utgång, som bodde’
i staden.
Nu står hela porten där bara som
ett kuriosum, och har ingen betydelse
alls, ty staden har växt till både framåt
och bakåt. Och porten är ingen port
mer, utan bara en genomgång. Men
Monte-Carlo behåller den och ömmar
för dess ålderdoms skröplighet, och är
också nöjd över att ha något riktigt
gammalt att visa upp för främlingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
