Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Röda Portens Madonna. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägger bara inte märke till, att mellan
liljor och duvor dansa nakna kvinnor.
Och glada herrar i röda frackar
förfölja de moderna bacchanterna.
På askens lock står i eldfärgade
bokstäver––––"Carlton" och det är
Monte-Carlos dyraste nattrestaurant.
M: lie Rosette är mycket trött just
den kvällen, men ändock ordnar hon
noga alla Mariabilderna just som
Ni-nette vill ha det. Och mellan vart kort
breder hon ett av de tunna, fina
silkespapperen, som funnos i asken från
"Carlton".
De äro så vilda och glada, de tunna
papperen. När hon skakar ut ett, flyga
de andra med. Men hon fångar dem
och lindar dem omkring alla de heliga,
små jungfrurna, utan att märka att
fauner jaga unga kvinnor över deras
glatta, rosafärgade ytor.
Ninette har som vanligt somnat med
en bild i handen. M: lie Rosette tager
den ur hennes små fingrar och ser på
de’n. Det är Maria, som bär sitt barn
på armen likt en vanlig, jordisk,
beprövad moder. Och barnet vilar tungt
på hennes arm och vägen är lång och
mödosam och hon är mycket trött ■—
Mrlle Rosette blir stående med
det lilla smala kortet i handen. Det
kommer i orediga tankar för henne att
jungfru Maria var en moder som hon
och därför förstod hon att vägen är
tung och mödosam för den, som måste
bära sitt barn ensam.
På morgonen, när Ninette går i
klosterskolan, sover m:lle Rosette ännu.
Städerskan har hjälpt Ninette som
vanligt på morgonen, men nu är hon färdig.
På tå går hon in för att hämta jungfru
Mariabilderna. Hon är så försiktig att
ej väcka modern, som sover. Så
finner hon alla korten ordnade i asken,
omknutna med sidenbanden.
Hon blir så glad åt den vackra
asken, att hon ber en extra liten
tacksamhetsbön till jungfru Maria, som
säkert var den, som lade asken i
moderns hand. Det är bara bandet, som
m: lie Rosette ej knöt riktigt nätt, trött
som hon var i går natt.
Ninette knyter det om och om
igen, till slut lyckas det och så går hon
gladelig med asken under armen till
nunnornas skola.
Monte-Carlos enda lilla madonna
sitter högt i sin nisch i Röda porten.
Solen skiner över henne och
blommorna dofta runt om.
Där kommer Ninette. Hennes små
fötter trampa så lätt. Hennes ögon lysa
både glada och stolta. Hon håller något
under sin arm. Det är en ask,
omknuten med sidenband.
För Ninette är det, som om den
lilla madonnan böjde sig framåt ur sin
stennisch för att se bättre. Och hon
håller upp den vackra asken mot
henne och säger så sakta, att endast den
lilla madonnan kan höra det.
–––-"Se här äro alla dina bilder!
De ligga så mjukt på siden, mellan
silkespapper––––Är du nöjd med
det?"
Och för Ninette är det, som om
den lilla stenmadonnan smålog
tillfredsställd och tacksam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
