Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Röda Portens Madonna. Av Elsa Lindberg-Dovlette. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad kan hon annat göra än taga
henne in i sin famn––––––"Vad än
må hända dig, Ninette," säger hon,
"när du är liten, eller när du blir stor,
håll bara fast vid det, att jungfru
Maria är din rätta moder––––––"
När Ninette går hem mot kvällen
håller hon asken med den heliga
jungfruns bilder under armen. Men i
handen har hon ett brev från m: me la
Supérieure till m: lie Rosette.
Efter den dagen går Ninette aldrig
mer i nunnornas skola. Hon har frågat
och undrat, men aldrig fått riktigt klart
svar.
När Ninette alltjämt frågade och
frågade sin mor, var m: lie Rosette
redan färdig att säga hela sanningen.
Hur de småsinta nunnorna, bara för att
de där små tunna silkespapperen voro
från Carltons nattrestaurant, med nakna
figurer på, sänt bort henne. Det hade
varit rent av ett nöje för henne att
riktigt visa, hur nunnorna bara tänkte så
smått, hur inskränkta och lumpna de
voro, att riktigt taga bort all hennes
barnatilltro och beundran med ens.
Men just när hon hade allt färdigt
att börja, kom det med ens för henne
— Om jag nu tar bort allt detta från
mitt barn, vad har jag då att giva
henne till ersättning i stället? —
De små tunna madonnabilderna
skall hon aldrig bry sig om mer och
aldrig skall hon mer tänka med stilla
barnaglädje på sin barndoms lilla soliga
klosterskola. Intet skall hon ha att tro
på och intet att minnas, sen när hon
blir stor och vuxen. Intet att försvara
sig med och intet att hålla sig till.
._ Och då gör m: lie Rosette något,
som kanske inte mången mor med
riktig, laglig frutitel skulle gjort.
— Hon offrar sig själv —
"Hör, Ninette," säger hon, "det är
jag, som inte vill, att du skall gå mer
i klosterskolan. Jag bara––––––jag
vill det inte, förstår du. Det blir så
dyrt och så är det så lång väg och så
svårt för mig att låta hämta dig och
allt det där. Ser du det är jag, som
skrivit till nunnorna, att du skall sluta.
Och brevet, du hade med dig, det var
svaret på mitt brev. Nunnorna de bådo
förstås, att jag skulle låta dig fortsätta,
Men det är jag, som inte vill–––––-"
Ninette ser på henne med sina
stora ögon. De bli så mörka och kalla.
M: lie Rosette tycker plötsligt, att
hennes barn är långt, långt borta från
henne för alltid.
När Ninette nästa gång går förbi
den lilla madonnan, som sitter i sin
nisch högt uppe i "Röda porten", höjer
hon sina små händer upp mot henne
och viskar––––––"Du––––du är
min rätta moder––––––-"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
