Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Koaffyren och dess mysterier. Av Comtesse G. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. i-
KOAFFYREN OCH
Man säger i Frankrike, därifrån så mycken
världsvishet och så många träffande uttryck
härstamma, att det är fantasien mycket mer
an smaken, som vi ha att tacka för de nya
moderna.
Detta låter tämligen troligt, om man tänker
på, vad dessa frambringa, ty just nu finns
det verkligen mer yster, lössläppt och ofta
konstnärlig fanlasi över våra toaletter, än
verklig, sansad god smak.
Det fantastiska, det Överraskande, alltid
nyskapande gör att man förlåter mycket av
dess överdrifter, det underlåter nämligen aldrig
att roa, och man hinner därunder aldrig att
grundligt bedöma.
Moderna avlösa varandra med expressfart,
det hela påminner om den lilla fransyskan
som gick ut med trasig kjol, och tröstade sig
med, att, »en marchant vite, 9a ne se voitpas».
Ty egentligen, allvarsamt och kallt kritiskt
uppfattat, huru se väl de hypermoderna
damerna ut och vart tenderar väl de nya
moderna? Sanningsenligt påminna de oss om
orientaliska danserskor med sina uppskurna
kjolar, som likna bussaronger och i bästa fall
om persiska prinsessor utsläppta ur schahens
harem med en del av Hans Härlighets skatt-
Fig. 2.
DESS MYSTERIER.
kammare på de tunna chiffondraperier som
kallas för klänningsliv i Europa. —
En het våg av exotism går igenom hela
vår nuvarande smakriktning, det är brutala
färger i grönt och blått, likt påfågelns fjädrar
och mot detta, som en ytterlig kontrast, idel
svart och vitt.
Det är fladdrande draperier av tunnaste
tyger, vida rockar, kimonos och egyptiska
broderade skärp och till allt detta praktfulla,
linjerika ett litet huvud med öronen dolda av
hårets ondulationer, kanske krönt av en
jätteesprit, men lika ofta prytt endast med ett par
kammar, eller nålar i halvmånform med
blixtrande stenar. Borta äro posticher och
chi-chis, lockar, bubblor, crépe och chinjonger!
Borta just nu, denna säsong kanske, men
troligen ej länge! Ty valken och de lösa
mysterierna ersatte ofta utmärkt naturens
njugghet, ansiktet fick en naturlig ram och hatten
krönte mästerverket, på ett klädsamt sätt
många gånger, det måste medgivas. Vi
påminde om de engelska porträtten, Gainsborough’s
och Lawrence’s, i våra stora hattar och frisyrer,
ett alldagligt utseende fick en slags kultur
över sig, som en mera enkel frisyr ej kan ge
det. — Man spådde att 1700-talets komplice-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
