Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den branta backen. Av Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Du och jag — jag och du — vi
veta,. var vi ha’ varandra!’’
Det visste de också, strängt taget.
— Vad Helene angick, hade hon
förstås en hel hop gamla beundrare från
kamratkrets och familjebaler. Men
hennes hjärta hade aldrig på
någorlunda allvar tillhört någon före Alexis.
— Han å sin sida — nå, ja!–––-
Inte var hans skuldregister större än
de flestas. Beundrad hade han väl
blivit, han med, det skulle han inte själv
haft lust att förneka. Men på det hela
taget hade han ingenting att förebrå sig
inför Helene..––––––
En middagsstund i staden hade
Alexis tagit sig ledigt att blända sig i
gatuvimlet för nöjes skull. Det hände
så sällan — och vädret var så frestande,
med sol och frostklar luft över parker
och vatten. Och i en hörna — går han
så att säga rakt i famn på en gammal
god vän från forna dar.. Hon var så
munter och behändig, lilla Birgit! —
Och så lik sig, rosig och klarögd under
hårburret. Han kunde inte gå förbi
med en kall, flyktig hälsning. De måste
skaka hand och följas åt ett stycke.
Och, gud, vad Birgit hade mycket på
lager att prata om! Av helt annat
slag, än vad Helene brukade ha på
hjärtat. Men ack, för en gångs skull.
— — Mitt i ett hjärtligt skratt stelnade
plötsligt Alexis. Han hälsade — och
försökte se oskyldig ut. Han hade mött
Helene. Och fått en blick, som med
ens förstörde hans solskenshumör.
"Vad går åt dig?" undrade lilla
Birgit.
"Ingenting," sade Alexis
tillintetgjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
