Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGOANDRA KAPITLET.
"Ä hon spritt språngande ?"
Franssons fysionomi var nog den vanliga
klotrunda, men uttrycket var högst,
anmärkningsvärdt. Ingen skulle just
nu ha kunnat beskylla honom för att
ha ögon som en igelkott.
"Nej tänk ätt hon är inte det,"
sade Tyra med något suveränt i rösten.
"Men ser Fransson, det är så, att
medan somliga nöja sig med att gå
omkring och baktala sin oskyldiga nästa,
så finns det folk, söm har vett att
använda ögonen."
"Ja, men ocken haken skulle också
ha kunnat komma på en töcken idé?"
Fransson nickade nästan uppbragt
mot förklädet, som Tyra beredvilligt
höll upp. De stodo nere vid
stallpumpen och hade resonnerat en liten
stund. Fransson höll ett vattenämbar
i hvar hand och hade inte kommit sig
för med att sätta ned någotdera på
marken. Det enda, han kunde gestikulera
med, var faktiskt hufvudet.
"Jo, det finns en, som heter Tyra
Gustafsson. För resten är idén inte
så rasande märkvärdig, eftersom
hvar-enda piga här i sex års tid tycks ha
kommit på den, utan att de tycks ha
ansträngt sig så värst, A propos det,
så hur många ha de nu haft här, sedan
gamla frun dog?"
"Di har haft — ge mig si — med
Lydia blir det jämnt tretton."
"Trefligt tal också. Passar
verkligen ihop med de här." Tyra tittade
ett ögonblick ned i förklädet. "Fy
sjutton," sade hon ofrivilligt.
"Ja, det kan en säga," sade
Fransson ovanligt instämmande.
"Men kan Fransson också säga,
hvar jag skall göra af dem? Jag skulle
vilja ha ett säkert ställe, där ingen
kunde få tag i dem. För jag tänker
använda dem."
Fransson plirade mot henne. Men
det var inte med det vanliga myndiga
uttrycket.
"Hvad då till?" sade han nästan
blygt.
"Ja, se det var just det, se. Men
Fransson, som är karl, har väl hört
talas om pansarbåten?"
"Pansarbåten?" Fransson såg ut,
som om han hade fått en ariadnetråd
i näfven, men inte begrep, hur han
skulle använda den.
"Den, som di har väsnats om
sådant?" sade Tyra litet otåligt.
"Ja, det måtte jag väl veta.
Hel-sikes lif om en båt. Hvad det nu ska
tjäna till, när han ingenting kostar,
utan ä en present."
"Karlar vet aldrig, hvad de väsnas
om, så det är bra med det. Men
Fransson förstår, att det här, som jag har i
förklä’t, det är min pansarbåt. Jag
tänker mig, att blir det krig, så
be-höfver man sin båt, om man också inte
tycker, att han är så vacker. Och krig
blir det."
"I helsike —"
"Ja, jag menar inte med ryssen,
för det lägger jag mig inte i. Men ser
Fransson, från och med nu på
morgonen är det jag, som kommenderar
i köket."
"Såå?" Fransson tog nästan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
