Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg tillbaka. Tyra nickade, litet
öfver-lägset.
"Och det ska de inte må illa af,
— fröknarna förstås — fast Agnes och
Lydia kommer nog att få vända på sig
litet oftare än en gång i kvartalet. Och
det blir nog litet ovant."
"Ja, det blir det säkert."
"Och blir det för svårt, så har jag
tänkt mig, att då säger jag så här: Hör
ni flickor, om ni skulle ta och göra
rena karaffinerna, som ni har tappat
i dammen?"
Fransson drog ett långt andetag.
"Tyra är ett huggarns
fruntimmer —"
Det var något i utropet, som
smickrade Tyra förskräckligt. Hon snörpte
litet på munnen.
"Men det vore inte roligt att ha’na
till hushållerska."
"Nej, må tro det. För se, karlar
som tugga snus —"
"Ja, det skall Tyra nu inte lägga sig
i. För det är med snustuggningen som
med politiken. Det är ingenting för
fruntimmer. Jo, om Tyra vill, så kan
hon få lägga dykaregrejorna i
slöjdboden."
"Kommer ingen dit, då?"
"Inte med nyckeln i min byxficka.
För resten skulle jag kunna ge Tyra en
pansarbåt till, ifall hon skulle så
behöfva," tillade han långsamt.
Tyra såg förvånad ut.
"Hvad då?" sade hon, men en
smula öfverlägset.
"Jo, det är liksom så, att i söndags
natt så hade Agnes och Lydia
punschkalas för Karlsson i handelsboden uppe
i biblioteket."
"Hvad?" Tyra hade satt sig i gång
ett par steg bort mot slöjdboden, men
tvärstannade. Hon såg ut, som om hon
inte hade trott sina öron.
"Joho då. Jag såg’en, när han
gick ut stora trappan. Och Axel såg’en
också, för han var inte bjuden."
"I biblioteket? Det skulle fröken
Elise veta —"
"Jag skall säga, att jag har riktigt
gått och grubblat, om jag skulle tala om
det för fröknarna eller inte. Jag vet
ju, hur okristligt rädd fröken Elise är
om det där gamla mottätna bokrasket,
men Karlsson är ju en sådan baddare
till att slåss, ifall sinnet rinner på
honom. Kan Tyra använda det som
pansarbåt, är det så mycket bättre."
"Var lugn, att jag kan. Men här
kommer fröken Möller —" Tyra
af-bröt sig och försvann in i slöjdboden.
Magda kom direkt från
frukostbordet. Hon hade haft en liten kamp
att bestå med sig själf, innan hon hade
beslutat sig för att röra på sig, ty hon
var förskräckligt mätt. Medan hon
långsamt tågade nedåt vägen mellan
gullregnshäckarna, kände hon för första
gången i sitt lif en viss afvoghet mot
allt, som var mondänt. Skulle man
vara världsdam, fick man egentligen
slafva. Och var det inte nedrigt, att
man skulle behöfva bli fet, för att
man åt?-
Hon hade ett missnöjdt uttryck och
hade rynkat ögonbrynen. Hon
brukade inte göra det annars, därför att
man skulle akta sig för att få några
misslynta linjer i ansiktet, men hon
kunde inte låta bli. Hvarför skulle man
för resten inte ha några misslynta lin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
