Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen kunde det ligga en viss liten
spänning i gräsligt obetydliga saker. Som
nu att koka kaffe. Det var förstås
bara att ta litet vatten och mala litet
kaffe. Men det spännande var hur
mycket af hvarje.
"Tänk, att alla flickor förstå sig på
hushållssaker,’’ sade Karl Edvard
plötsligt. ’’Nog är det väl underligt?"
Magda lutade sig ned och tittade i
spishålet. Det var fullproppadt med
sura vedpinnar, som hon började
plocka upp. Tänk, att alla begåfvade
voro som vridna, när det gällde de
enklaste saker.
"Men att de alltid kunna tycka, att
det är roligt?" fortsatte Karl Edvard
begrundande. "Naturligtvis är det
förskräckligt tråkigt."
Magda såg en smula
själsfrånvarande ut. På spisar fanns det någon sak»,
som hette draglucka. Det var väl, för
att det skulle bli drag?
"Så får man inte tänka," sade hon
strängt. Hon hade rynkat ögonbrynen,
och strängheten gällde en liten låga,
som lyste med svagt lif. Gud nåde den,
om den tänkte slockna.
"Ja, det är egendomligt," fortsatte
Karl Edvard. "Men det är förstås det,
som gör, att man tycker om dem. Det
där att gå och göra samma tråkiga saker
hvarenda dag och ändå se lika glad ut,
det tycker jag är någonting mystiskt
vackert. Man får en känsla af, att
bakom allt det där bor en själ —"
Magda blåste, försiktigt på den lilla
lågan och fick plötsligt ett uttryck af
stilla och stor lycka. Jo, minsann, den
tog sig. Hon blef verkligen förfärligt
uppmuntrad och tittade med ens upp.
Herr Mark stod och såg på henne. Det
slog henne, att hans ögon hade ett spritt
nytt uttryck. Det var som om han för
en gångs skull hade sett på henne själf
och inte på någon sak bakom henne.
Han betraktade henne ett par
ögonblick.
"Jag går in och spelar en stund,"
sade han med ens.
"Ja, gör det," sade hon, egentligen
bara för att säga något, men det kröp
af sig själft in något dramatiskt
bevekande i orden. Naturligtvis spelade han
underbart. Men det var också gränslöst
skönt att vara af med folk första
gången i sitt lif, som man försökte laga
mat.
Karl Edvard vände sig om i dörren.
"Men fröken Möller äter väl
frukost med mig?"
"Tack," sade hon litet dröjande.
"Men jag har egentligen ätit."
’ ’Ja, men det har jag verkligen
hoppats på hela tiden. Fröken Möller tror
väl inte, att jag skulle låta en dam stå
och sota ned fingrarna bara för min
skull —?"
Magda stack med ett kunnigt
uttryck näsan öfver kaffepannan och
tittade ned i den.
"Om herr Mark nödvändigt vill, så,
förstås. Men två frukostar efter
hvar-ann, det är väl ändå rysligt."
Det var verkligen förfärligt, hvad
han spelade vackert. Hon hade hört
kolossalt mycket musik, ty medan
hennes mamma var intelligensaristokrat,
hade de aldrig försummat en enda
konsert, därför att det enda mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
