Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språk, som var värdt att lyssna på, var
musiken. Naturligtvis var han en
förskräcklig talang. Och han tyckte, att
det vittnade om, att man hade en själ,
ifall man tyckte om att stå och koka
mat. Naturligtvis var det en paradox.
Men paradoxer var stiligt, när de inte
kommo från hvem som helst. Hon tog
en brungräddad kall plätt på en gaffel
och makade med en tesked en liten
pyramid af jordgubbsylt ofvanpå den.
Gud, hvad det såg godt ut. Att jobba i
köket var kanhända inte så syndigt
tråkigt som det såg ut.
Under tiden satt Karl Edvard och
spelade. Det kom för honom, det ena
efter det andra. Det, var, som om han
suttit framför en violett vägg. Och på
den violetta väggen formade sig
plötsligt alldeles omotiveradt ett porträtt.
Under en mörk hårbuckla, som såg ut
som ett åskmoln, blänkte två ögon med
ett uttryck af oändlig frid. Det var på
en gång bisarrt och vackert.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
