Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Strövtåg på havets botten. Av Ax. Lindblad. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon klippa eller skeppsvrak på
botten och satt ur funktion eller helt och
hållet avskuren. Visserligen hindrar i
detta fall en ventil vattnet att rusa in
i dräkten, men tillgången till
ytterligare luft är slut. Det gäller då att
behålla själsnärvaron och, som förut
nämnts, med lugn men också med
hastighet vidtaga anstalter för att
komma upp.
"Jag hade arbetat hela dagen,"
berättar en dykare, "och vid middags-
6. Upptagandet av musslor.
tiden hade jag min korg full av
pärl-musslor. Jag gav därför den vanliga
uppstigningssignalen med livlinan och
kände mig sedan lyftad från
havsbotten. Den oroliga sinnesstämning,
som alltid behärskar en dykare nere i
vattnet, höll just på att lämna rum för
^ gladare tankar och längtan efter friska
luften, då jag plötsligt kände en stöt
under min vänstra arm, samtidigt som
min uppfärd plötsligt upphörde.
Innan jag hann reda mina tankar,
blev luftslangen sliten från sin krok
under min arm, gled över armen och
tryckte ned mitt huvud, under det
livlinan, som man ännu halade på, slog
sig om benen, så jag kom att stå rätt
upp och ned. I första häpenheten kom
jag mig icke för att ge signal att man
skulle stoppa, så jag kunde undersöka,
vad som hänt. Min sinnesnärvaro svek
mig, och jag sprattlade och skrek som
en galning. Sedan jag hunnit sansa
mig, började jag inse det vådliga i mitt
läge; enär luftslagen var nedåt och
livlinah uppåt, förstod jag, att det var
den förra, som fastnat, och att det
enda jag hade att göra var att gå ned
igen för att få den fri. Till en början
reglerade jag luften i kläderna och
släppte ut så mycket luft, jag kunde
undvara, ty som jag nu hängde var all
luft vuppe vid fötterna och höll dessa
uppåt. Därefter gav jag signal för
nedstigning.
Hur jag drog, märktes dock intet
resultat. Sedan jag på så vis hängt
mellan vattenytan och havsbotten nära
en halv timme, kom manskapet i båten
på idén att sända ned en annan
dykare, som kom och hjälpte mig och
mer levande än död blev jag till sist
upphalad.
Orsaken till äventyret var helt
enkelt den, att den man som höll
luftslangen hade gett efter för mycket på
den i stället för att hålla den kort.
Härigenom hade slangen buktat sig
och gått runt ett korallutsprång och
fastnat."
De dykare, som användas för pärl- .
fisket i tropikerna, erhålla en god lön
för sin möda även om de ej finna
pärlor till större antal. Pärlmusslans
skal, är nämligen i och för sig en
värdefull artikel, som i England
betalas med omkring 2,000 kr. per ton.
Musselskalen äro i allmänhet av en
storlek motsvarande en vanlig
bordstallrik. I olikhet med de flesta andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
