Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den misslyckade hungerstrejken. Av Otto Witt. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kan ligga på min pekfingersnagel,"
fortsatte hon.
"Då har du druckit något?"
"Nej, endast rena vattnet."
Suffragetternas anförare tog till
ordet.
"Det ligger något under allt detta,"
började hon. "Jag tager Sally Erpigons
ed för god —"
"Ja, jag svär vid min tunga —"
"Gott — så är det alldeles säkert.
Jag tror alltså Sally Erpigons utsago.
Då uppstår frågan: Huru är detta
möjligt? Ty det är inte blott Sally som
återfått hullet under
Heavyfängelse-uppehållet utan varenda en. Jag anar
någon list. Hela vår sak löper fara —
apropå — är du hungrig, Sally?"
"Hu — jag vill inte se mat,"
svarade hon, som icke smakat en matbit
på tio veckor.
"Där ser ni!" fortsatte anföraren.
"Här ligger en hund begraven. Men
vi skola väl råda bot på det — jag går
själv i fängelse. Det vore väl
besynnerligt, om jag inte skulle kunna reda
ut den här härvan."
Och anföraren, mrs Brown-Calling,
begav sig ut bland människorna och
slungade en flaska svavelsyra i ansiktet
på första bästa poliskonstapel.
Hon blev förd till Tower men
förklarade strax, att hon komme att göra
hungerstrejk, varpå hon transporterades
till Heavy.
Mrs Brown-Calling infördes i sin
cell.
Hon såg sig omkring.
Den var rätt ljus och betydligt mera
inventiös än Towers och Streatons
celler vid vilka hon varit van. Det
fanns en spegel på väggen, ett
ordentligt tvättställ och det var sörjt för god
ventilation medelst
centraluppvärmning.
Mrs Brown-Calling var en kvinna,
litet över medelåldern, med bestämda
vanor. Tidigt uppe och sent i säng —
i Nu beslöt hon sig för att noga giva
akt på sig själv hur hungern verkade
— hon hade redan lyckligt sluppit ifrån
icke mindre än åtta hungerstrejker och
visste hur det kändes på pricken.
Hon ratade således den framsatta
maten, drack endast en liten klunk
vatten och när vakten klockan sju på
eftermiddagen kom för att se om henne
fann han födan orörd.
Vid åttatiden började mrs
Brown-Calling att känna sig sömnig.
"Besynnerligt," tänkte hon, "något
med levern, kanhända."
Emellertid lockade bädden mer och
mer och hon beslöt att gå och lägga sig.
Men hon var en kvinna, som hade gått
i fängelse — för att vara detektiv —
om nu någon under det hon sov smöge
sig in och överrumplade henne med
mat? Om vakten under sömnen
sprutade in välling? Ah — det var en idé
— och hon rev av sin kjolvåd, band
dess ena ände fast vid dörrvredet och
dess andra om sin fot. Om nu någon
öppnade dörren under natten, så måste
vaden antingen slitas av eller ock
väcktes hon själv.
Därmed gick hon till ro och
somnade snart. Hon noterade sig, att
hungern slet och drog i tarmarna.
Nästa morgon ungefär vid åttatiden
vaknade mrs Brown-Calling pigg som
en mört, betydligt mindre hungrig än
föregående kväll och konstaterade, att
kjolvåden var fullkomligt orörd.
"Alltså inte det/’ sade hon.
Men hur hon funderade och hur
hon tänkte kom hon ej till någon
lösning.
Efter fjorton dagar utan mat var
hon rund och rödblomstrande så, som
hon ej varit på de sista tjugu åren ■—
då gav hon hela hungerstrejken på
båten — och i detsamma förflyttades
hon till ett annat fängelse.
Men icke förr hade hon återgått till
maten innan hennes gamla vanor åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
