Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den misslyckade hungerstrejken. Av Otto Witt. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det stod i polischefens makt att
destinera fångarna till vilket fängelse
han själv behagade — men för att
förekomma all parlamentering hade mr
Hassley förmått de lagstiftande att en
gång för alla fastslå, att Heavyfängelset
skulle begagnas för hungerstrejkande.
Polischefen gav nu order om att
tolv hungerstrejkande kvinnor samma
dag skulle överföras till Heavyfängelset.
Flere av dessa hade i hela fjorton
dagar nekat att intaga föda, andra i en
vecka och hela församlingen såg
eländigt medtagen ut. Bleka, stapplande
gestalter med fanatisk glöd i ögat, med
svaga, darrande ben men med knutna
nävar.
Mängden tog som oftast deras parti
— de voro dock kvinnor, som ledo.
Inför dessa tärda gestalter, vilka ibland
fördes fram till rättssalens skrank, gav
hatkänslan rum för medlidandet.
Också i Heavyfängelset nekade alla
energiskt att intaga någon föda.
Tiden gick och efter en veckas
förlopp kallades ett par av dem till förhör.
Bland åhörarna på läktarna sutto ett
par kvinnor.
"Arma Sally," sade den ena av
dessa, "tänk hur hon nu skall se ut. Jag
såg henne för en vecka sedan, redan
då var hon mera död än levande, blek,
tärd och mager."
"Ja, hennes kinder voro alldeles
infallna och hon hade djupa, mörka
ringar under ögonen," supplerade den
andra damen.
Just då infördes den omtalade Sally
i rättssalen.
De bägge kvinnorna på läktaren
ville ej tro sina ögon.
"Hon har svikit," viskade den ena.
"Ja, hon har proppat mat i sig,"
väste den andra.
Ty den Sally som stod där nere
hade en antydning till röda rosor på
kinderna, fårorna i ansiktet voro för-
svunna och intet hos henne tydde på
svält.och umbäranden.
Kvinnan nere i salen kunde ej alls
röra mängdens hjärtan.
Och värre och värre blev det.
Heavyfängelset var snart alldeles fyllt
av hungerstrejkande, icke en bit mat
förtärde de, ej den minsta brödkant
men de blevo röda och runda och efter
ett par månaders förlopp sågo de först
inkomna strejkande — de som faktiskt
icke smakat en bit föda på två och en
halv månad, ut som ärebjudande
ma-tronor.
Hände det någon gång att en eller
annan av dessa fångar, som dock såg,
att det inte tjänade till något att spjärna
emot en starkare makt, ville intaga föda
på vanligt sätt, blev hon ögonblickligen
förpassad från Heavy till Tower,
Strea-ton eller ett annat fängelse och fick
stanna därstädes så länge hon åt. Men
icke förr började hon sin hungerstrejk
innan hon åter fördes till Heavy.
Mrs Sally Erpigon blev efter två
månaders förlopp försatt på fri fot.
Hon gav då intrycket av en rund
och trevlig köksa med blomstrande,
något överfettat ansikte och mottogs av
undrande och oförstående
suffraget-ter —
"Så du ser ut!"
"Jo, du är en snygg
hungerstrejkande."
"Bedragerska är du."
"Hur kunde du svika?"
"Men vad i himlens namn har du
ätit."
"Du är ju fet som en gås i
slakt-ningstiden."
Så snattrade de runt om henne;
men mrs Sally Erpigon lät dem pladdra
— först det med gåsen stack henne —
"Gås kan du vara själv," fräste
hon åt talarinnan, "jag svär vid allt vad
heligt är, att jag på två månader och en
vecka inte har smakat så mycket mat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
