Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Vita fröken på Salby. Av Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända: bäst, att hennes öde blev
sådant." .
"Hon vart välan kär i fel karl, kan
jag tro, stackars flicka," misstänkte
Rosa Tellep...
Då Oskar Kefferibrinck den natten
stövlade upp till flygeln, där han bodde,
mötte han i trappan svarta Babette med
en vattenbricka.
"Isen, vad dom jamsar om Vita
Fröken," skrattade hon och svängde
på sig. "För den delen har jag allt
sett henne, jag också."
"Du," sade långa Oskar—"neej,
du, det är bara släkten, som hon visar
sig för."
Svarta Babette skrattade allt
tokigare.
"Men om jag ändå påstår att jag
sett henne i alla fall."
Långa Oskar var bra nog trögtänkt.
Och han hade redan hunnit upp till
sig och fått av rock och väst, då ett
ljus gick upp för honom, så att han
överväldigad dammade näven i bordet.
"Mänskan har rätt. Hon har ju
Copperusarnas sneda ögon!"
Och han öppnade fönstret och
hojtade:
"Babette, Babette!"
Men ingen svarade.
Salby sov i månskenet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
