Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rundt och tittade på rockarna. Det var,
som om hon stått på helig mark.
"Men h var för har ni inte den
prickiga?" Fritz vaknade upp ur någon
sorts själsfrånvaro för att konstatera,
att hon hade en grön blus af precis
samma färg som hattbandet, och att
hon såg på något outrannsakligt sätt
elegant ut.
Hon vände sig från spegeln.
"Den, som är så gräslig? För
resten, hur kan ni komma ihåg
sådant?"
"Jag vet inte. Men jag har fäst mig
vid den. Fast den här är förstås
vackrare. Men i alla fall —"
Jennys kinder voro nästan
karmo-sinröda. Hon krökte litet på
överläppen.
"Jag brukar bara ha den prickiga,
när jag går till mostrarna. För jag har
fått tyget till julklapp af moster Elise,
och jag tycker, att de gärna kunna få
sitta och titta på det."
Det var en utmärkt treflig lunch.
För det första var det roligt att se en
flicka som af fri vilja valde biffstek
med lök, och för det andra var det
roligt att se en flicka, som inte
sneglade på alla andra bord, utan som
märkte, om man behöfde en
bröd-skifva eller inte kom åt rädisassietten.
"Er bror måtte ha det bra," sade
han plötsligt.
"Hvarför det?"
"Om ni alltid är så här
omtänksam." Han tog emot tallriken med
det rostade brödet, som han verkligen
suttit och önskat sig. "Tror ni, att jag
är van vid att ha det så här?"
"Ni, som har en mamma?"
Fritz bredde med omsorg smör på
sitt rostade bröd.
"En mamma? Ja, frågan är, om
jag har det."
De ljusblåa ögonen betraktade
honom med ett uttryck af förvåning.
"Hvad menar ni?"
"Ser ni, det är en kolossal
skillnad mellan en mamma, som bara är
en mamma, och en, som är en
rein-karnation."
Hon såg fortfarande lika frågande
ut.
"Jag menar att det är roligare att
ha en mamma, som klappar en och
trafvar i en mat, så man kan storkna,
än att tre gånger om dagen få höra, att
man är en själ, som är på
pilgrimsfärd genom seklerna. Och att man inte
kan hoppas att få den minsta ro,
förrän man har haft det tillräckligt
för-baskadt."
Jenny hade lagt händerna i kors på
bordskanten.
"Det var väldigt. Och jag, som
trodde, att sådana som ni alltid fick
allt hvad dom ville."
"Visst inte. Jag har aldrig fått
någonting. Annat än i köket hos Tyra
förstås. För resten narras jag, för så
länge min pappa lefde, fick jag smörj.
Och det är ändå något."
Jenny satt tyst och såg på honom.
"Har fru von Lake alltid varit så
där?"
"Ja, hon har ju alltid haft sina
Idéer, fast innan pappa dog fick hon
lof att ha dem bättre inlåsta. Ni
förstår, jag menar inte, att jag inte tycker
om henne. Jag tycker om henne
förskräckligt. Tack." Han tog emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
