Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kaffekoppen, som Jenny fyllt i. "Och
hon tycker nog om mig på sitt sätt,
hon också, men det skulle nog kännas
litet mera ombonadt hemma på
Klara-bergsgatan med en mamma, som inte
för jämnan hade själen utombords. För
resten är kroppen inte mycket hemma
heller. Det blir alltid så mycket
sammankomster, när folk har fått korn på,
att de ha funnits till förut. Men det
där har ni ingen idé om."
"Har inte jag? Då skulle ni bo
tillsammans med Karl Edvard. Ibland
undrar jag, om jag är syster till en
människa eller till ett piano. Det kan
hända, att han inte säger ett ord på
en hel vecka. Tror ni, att man blir så
bekant med en gris, om man har en
människa att prata med?"
Han såg på henne ett par ögonblick.
"Jag vet inte. Jag har aldrig varit
så lycklig, så jag har haft någon gris."
Jenny satt och såg på, hur han
plockade åt sig fyra sockerbitar. Han
kunde verkligen behöfva dem.
"Att folk jobbar så mycket medr
det, som kommer efter döden?" sade
hon långdraget. "Hvad skall det
egentligen vara bra för? Det får man ju
alltid veta sedan."
"Fråga mamma. Jag för min del
har för resten ingenting emot det,
principiellt sedt. Men jag tycker det är
meningslöst, att folk skall vara så
upptagna af sitt föregående lif och sitt
tillkommande lif, att det närvarande lifvet
blir ett inferno för deras omgifning.’*
Han lade ifrån sig servetten. "Det är
min åsikt, men den är kanhända en
smula för subjektiv."
"Har ni sagt det där till er
mamma?"
"Nej, inte direkt, men hon vet, att
jag är förskräckligt trött på fru
Askengren. Det är en kappsömmerska, en
änkefru med ovanliga ockulta krafter.
Hon äter middag hemma nästan hvar
söndag. Om hon bara vore litet
clär-voyantare, så skulle hon kunna läsa i
min själ en sak, som jag inte vill be
henne om högt. Sist hon var hemma,
frågade mamma, om jag inte tyckte, att
hon formligen utstrålade nya,
väckande idéer —" Han tystnade och drog
litet på munnen.
"Nå?"
"Jo, jag kunde ju ha sagt, att hon
har gifvit mig idén att flytta hemifrån.
Men då hade mamma blifvit ledsen, så
jag teg. Hur skulle ni göra i mitt
ställe?"
De ljusblåa sågo eftertänksamma
ut. Därpå blixtrade de till.
"Ja8? J°* om Jag vore ni> sa skulle
jag fråga min mamma, om hon hade
något mot, att jag gifte mig med fru
Askengren."
Fritz studsade tillbaka på stolen.
"Usch!"
Jenny säg på honom. Hon rörde
långsamt i sitt kaffe.
"Det är märkvärdigt, att folk alltid
skall säga usch, om man ger dem ttt
bra råd. Om ni nu bara sa det, så
skulle er mamma genast begripa, att
det inte var bra, att en kappsyende
änkefru utstrålade ockulta idéer. Kan
ni inte förstå det?"
Fritz satt och tittade på handen,
som rörde omkring i koppen. Kaffet
såg ut att bli nedrigt väl omrördt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
