Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överraskning till lisa för hans sinnen.
Monsieur Kessel vände sig till honom
och sade med någonting som ej var
alltför olikt ett leende:
— Hur är det med aptiten,
monsieur Grooth? Ni har visst blivit lurad
på er frukost?
Tarras smålog och tänkte just
förklara sig beredd till frukost på
ögonblicket och av grundligaste art, då han
plötsligt erinrade sig någonting och
rodnade ända upp i hårfästet.
Kassatillståndet! Inte en centim––––
Monsieur Kessel avbröt hastigt hans
generade tystnad.
— Vi ha inte någonting särskilt att
göra för ögonblicket., och om ni vill
göra mig nöjet att vara min gäst,
monsieur Grooth!. . . För resten är det min
plikt att sörja för att arrestanter inte
svälta . . .
Något tidigare på morgonen är det
tvivelaktigt om Tarras kunnat sentera
det skäl monsieur Kessel gav för sin
gästfrihet; nu kände han det plötsligt
som ett förlösande ord. Det var som
om monsieur Kessel ville antyda att
han nu knappast längre var misstänkt!
Han skyndade sig att svara någonting,
och ett par ögonblick senare voro han
och monsieur Kessel åter på väg utför
den branta trappan. Två hus därifrån
låg ett litet kafé och dit gingo de in.
Monsieur Kessel valde ett bord längst
inne i lokalen och gjorde några
rekvisitioner hos kyparen.
Tarras såg sig omkring. Endast ett
par bord i det lilla kaféet voro besatta,
tydligen av ämbetsmän från något verk
eller bättre kontorister. Han vände sig
till sin värd.
— Monsieur Kessel, skulle ni anse
mig för mycket ogrannlaga om jag
framställde ett par frågor?
Hans värd tycktes fundera på sitt
svar. Det gick ett par minuter under
vilka han inte sade någonting alls, och
Tarras började frukta att han på nytt
uppväckt hans misstankar. De svarta
ögonen bakom hornbrillorna stirrade
rakt framför sig. Kyparen hann med
att sätta fram hors d’oeuvres och en
flaska vin, innan monsieur Kessel
svarade; och när han gjorde det, sade han
blott:
— Monsieur Grooth, jag ber er att
låta mig få en kort stunds betänketid,
innan jag svarar vare sig ja eller nej
till er anhållan. Och vill ni nu vara
god att ta för er — jag hoppas att jag
inte fördärvat er matlust med min
hemlighetsfullhet !
Tarras skyndade sig att efterkomma
sin värds uppmaning, och han gjorde
det så mycket hellre som han kände en
utmärkt aptit. Genom en hastig tanke
som slog honom satte han monsieur
Kessels svar i förbindelse med den
order han nyss givit den unge mannen
på kontoret, och händelserna visade
srtart nog att han ej hade orätt i sitt
förmodande.
Monsieur Kessel och han hade hunnit
med att expediera sina hors d’oeuvres
och en omelett, då den unge mannen
med de vassa blå ögonen och ärret i
pannan barhuvad kom skyndande in på
kaféet. Han bugade sig för Tarras’
värd och sade hastigt något som han
ledsagade med ett småleende.
Monsieur Kessel sade någonting till svar,
fortfarande på flamska, varpå den unge
mannen försvann. Monsieur Kessel
vände sig med ett litet leende till
Tarras.
— Nu, monsieur Grooth, om ni vill
framställa era frågor, skall jag besvara
dem — eventuellt.
Tarras betraktade forskande sin värd.
— Monsieur Kessel, tillåt mig att
börja med en fråga, som rör mitt
personliga förhållande till er. Ni har
telefonerat till Ostende för att höra om
den delen av min historia var sann?
Eller misstar jag mig?
Monsieur Kessel nickade lugnt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
