Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har telefonerat, alldeles som
ni sade, och jag vet att den delen av
er historia är sann. Ni var i Ostende
i två dagar, den 29 och 30 juli och
besökte en M. Salomon Grooth, som
bodde på Hotel Majestic. Han reste
för övrigt därifrån i går afton.
— Aha! Har han rest, den . . .
Nåväl, monsieur Kessel, jag hoppas att
ni alltså är övertygad om att jag inte
är spion? Att jag alldeles ofrivilligt
kommit in i en härva av äventyr! Tror
ni nu på min försäkran därom?
Monsieur Kessels rynkor darrade
lätt — speciellt kring undre vänstra
ögonlocket. Det såg nästan ut som
om monsieur Kessel blinkade.
— Monsieur Grooth, jag har
uppriktigt sagt hela tiden funnit det. . .
hm, litet svårt att inbilla mig att ni
var spion .. . Och jag är nu alldeles
övertygad om motsatsen!
Tarras gjorde en invärtes reflexion
över det förträffliga sätt varpå
monsieur Kessel förmått spela sin
inkvi-sitorroll, om vad han nu sade var sant;
men han aktade sig för att ge ord åt
den. Han fortsatte:
— I så fall, monsieur Kessel, vill ni
kanske av er blotta nåd förklara mig
ett par saker, som tills vidare övergå
mitt förstånd. Först och främst,
varför hade denne van Becker skrivit på
utsidan av brevet?
— Ack, monsieur, vem kan förklara
alla underligheter en missdådare tar
sig för! Kuvertet innehöll, som ni ju
redan har gissat, militära hemligheter
om en viss befästning. . . Van Becker
var anställd i krigsministeriet, i
fortifikationsavdelningen, och där hade han
tillfälle nog att sätta sig i besittning av
de flesta militära hemligheter om han
ville. Han hade varit i ministeriet i
tjugu års tid, och––––Ja, vem kan
begripa alla de vägar som föra in på
brottets bana. Eftermiddagen den 30
juli fick van Becker order att person-
ligen föra kuvertet som det är fråga
om med inneliggande dokument till
vårt lilla kontor här i Liége. Han kom
aldrig — vi veta nu varför. Han
fortsatte med nattexpressen — för att i
Aachen sälja de hemligheter, som han
fått i sin vård; hemligheter, av vilka
hans eget fosterlands trygghet
berodde . .. Det vet jag nu genom vad
han skrivit på kuvertet, bokstäverna
som ni fann så mystiska. Men ni
förstår att jag inte kan förklara er
någonting närmare härom. Jag skulle inte
förklara er så mycket som jag gör, om
jag inte — nå, det gör detsamma.
Han tystnade ett ögonblick; och
Tarras, som följt hans berättelse med
vidöppna ögon, kunde inte för sitt liv
låta bli att inskjuta:
— Men B. 79, monsieur Kessel,
vad är B. 79? Det kan ni väl förklara.
Jag svär att...
— Det är bra, monsieur Grooth.
Apres tout, det kan jag förklara utan
risk. B. 79, monsieur Grooth, är
såsom jag haft tillfälle att lära mig i
många års tjänst, numret, tjänstenumret
på den man som är chef för alla
kejsardömet Tysklands spioner i vårt land . . .
Var övertygad om att det ej är en liten
personal, som lyder under
tjänstenumret B. 79 . .. Jag vet också namnet
bakom numret, men det gör ju
detsamma för er. Men ni förstår nu min
häpnad, min sorg, när jag fann att
Becker, att denne man, som varit
anställd i ministeriet i tjugu år–––-Ah,
den eländige, den eländige! På väg
till Aachen för att sälja nyckeln till
Belgien, nyckeln till sitt fosterland . . .
— Men, monsieur Kessel — detta
är den sista fråga jag ber att få göra
er! — och det är den som gör hela
saken så obegriplig. Van Becker var
på väg till Tyskland för att sälja
krigsministeriets dokument, men varför i
all rimlighets namn lät han mig taga
rocken, som han bar dem i!? Jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
