Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Mannen från Liège. En krigsroman av C. 33. (Forts. och slut.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför kan jag inte följa dig dit över.
Men .. . du vet vad som hände i går.
D e besatte Luxemburg. Och . . .
— Och?...
— Ingenting. Jag ville bara få dig
att förstå vår ställning. Vad som hände
Luxemburg kan naturligtvis hända oss,
hur osannolikt det är.
— Osannolikt! Pappa, nu börjar
jag...
— Avbryt mig inte, är du snäll. Du
vet kanske att det har varit krig mellan
Tyskland och Frankrike en gång förut.
Nåväl, var det någon som tänkte på att
oroa oss då? Blev inte en fransk
general rent av tvungen att gå in på
belgiskt område, utan att det medförde
något annat än att hans här
avväpnades? Jag tror alltså inte på någon fara
för oss, så mycket att du vet det. Men
som din far kan jag inte utsätta dig
för ens den lilla risk som är möjlig, hur
osannolik den än är. Och nu — nog
med tal. Du gör helt enkelt dina
kappsäckar i ordning. Jag befaller det. Jag
vill inte ha dig här, helt enkelt.
Det blev en paus, Herr Kessel strök
ett par gånger sakta med handen över
sin dotters huvud. Hon tycktes inte
märka det; hon fortfor att stirra på
honom som för att med blicken borra
sig in i hans själs innersta. Han mötte
hennes ögon lugnt småleende. Till slut
klappade han henne på kinden.
— Lilla Maud, jag svär på att det
är sant! Du behöver inte se så där på
mig! Du borde känna mig nog för att
veta det.
Han sköt henne från sig.
— Och gå nu och sköt om din
packning. Jag har sett efter i tidtabellen .. .
seså, seså! Du bör då förstå att om det
skall vara någon mening i att jag låter
dig resa så bör det vara n u. Inte sant?
Jag har sett efter i tidtabellen, och det
går ett tåg till Ostende klockan två. Du
är framme i England i morgon tidigt,
och du kan vara hos din tant i Sussex
på eftermiddagen vid tvåtiden, tror
jag.
Han gav henne åter en klapp på
kinden och drog en lång gäspning.
— Det tar på krafterna att vara uppe
så här mycket var natt, hein? Ni har
haft det bra, ni, monsieur Grooth!
Gudskelov, att det är över, det säger
jag verkligen . . . Men Maud då!
Varför kan du inte låta bli att sluka, mig
så där med ögonen? Jag börjar faktiskt
bli ond. Se på monsieur Grooth för
en sekund, åtminstone.
Herr Kessel smålog litet maliciöst
vid sina sista ord. Äntligen tog fröken
Maud sina svarta ögon från honom och
gick utan att säga något mot dörren till
sitt rum. De hörde, hur hon började
skjuta ut lådor därinne, och hörde fraset
av damkläder som lades tillsammans.
Tarras stod stilla med ögonen häftande
vid sin värd, Han visste ej vad han
skulle tro. Hans första tanke hade
varit: komedi, men det var förgäves
han spanat efter ens ett falskt tonfall
i herr Kessels röst. Och hans ansikte
— det var alldeles underbart; Tarras
hade aldrig sett något liknande. Det
fula, oregelbundna i dragen var liksom
borta. Han kom ofrivilligt att tänka på
de sista kapitlen i Kim, där hela
världens lille vän och den gamle laman
efter slutad mission åter dra ned från
bergen: så ungefär som herr Kessel i
dag kunde, den gamle laman ha sett ut
då så glad, så alldeles frigjord från
yttre bekymmer. I detsamma som han
slutat denna tanke, spratt han till för
en ny och skulle just säga något, då
herr Kessel förekom honom.
— Och ni, monsieur Grooth? Reser
ni hem nu?
Tarras tvekade ett ögonblick.
— Jag . . . ja, jag får väl det. Ni
tror. att...
— Vad då?
Med en plötslig inspiration spände
Tarras ögonen i sin värd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
