Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Mycket väsen för ingenting. Av Hjalmar Bergman. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon fäster sig särskilt vid, vad Eugen
säger. Han säger:
— Vi måste följa efter. Det är allt
vad vi kan göra.
Följa efter?
Och Carl-Henrik jämrar, jämrar!
Det är hans riktiga låt det där, hans
eviga, ängsliga jämmer. Vad har han
nu att vara ängslig för, när far är
död? Vid den tanken spritter hon
plötsligt till, öppnar ögonen, sätter sig
upp :
Carl-Henrik har tystnat. Hon hör
en käpp, som med jämna mellantider
hårt stöter i golvet. -
Tvärs genom salen från rökrummets
dörr till förstugans går den, som
alltjämt är herre till Larsvik,
hovstall-mästaren, greve Henrik Larsson
Bren-ner. Ansiktet är utan färg, läppar och
öron blåvita. Ögonen brinna
egendomligt flämtande som bakom en lätt
dimma. Men hållningen är rak och
stram. Visserligen går han mycket
långsamt, visserligen stöder han sig
tungt mot gubben Ahlman och käppen
stöter tungt mot golvet.
; (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
