Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Historien om den naturliga trädgården. Av Tore Dahlström. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den. Det var han, som bl. a. tog ut
patent på lufttäta segel, en uppfinning
som pressen unisont teg ihjäl. Patentet,
i all sin enkelhet även fattbart för en
infanterist, var byggt på följande
princip. Ett linnesegel, även om av
råsiden, släpper med naturvändighet
igenom vinden, som således inte verkar
med sina lungors fulla kraft utan, enligt
Blomquists beräkningar, i laber bris
blåser med en ren energiförlust av 5
knop i minuten. Därför hade han
utbytt tyget mot ett lätt men det säger
sig självt ogenomträngligt
aluminiumamalgam. Som aluminium sällan, om
ens någonsin, är hoprullbart, hade han
konstruerat seglet i form av en
per-sienne — man tryckte på en knapp,
och det föll ner som när man slår ihop
en fällkniv. — Enkelt, inte sant, det
gällde bara att komma på idén! — Den
storm av ovilja som fläktade honom
till mötes från alla håll och
segelfabrikanter, tvingade honom att ge
aluminiumseglet på båten. I stället slog han
sig på ympning.
Jag förutskickar att detta tilldrog sig
innan Nobel ännu uppfunnit krutet
och, av lätt insedda skäl, även innan
dr Carrel fått Nobelpriset i ympning,
men jag tvekar inte att påstå, att när
papperen en gång ligga på bordet, en
sen eftervärld skall ge Blomquist äran
av att inom växtriket åstadkommit fullt
ut lika underbara saker som dr Carrel
inom djurriket. — Teoretiskt möter det
som bekant praktiskt taget inga hinder
att ympa en maskros på ett lärkträd
eller omvänt en björk på en
förgätmigej. Utgående från dessa fakta, tog
han sig för. .. men jag överlämnar
ordet åt honom själv.
En höst förvånade jag mig över,
berättade han, att se mina äpplen hänga
små och sura i sina stjälkar. Vad är
orsaken till att mina äpplen äro i så
dålig form? tänkte jag för mig själv.
Skuggan, naturligtvis! Bladen stå, som
Alexander framför Diogenes, i
skuggan för äpplena och genera dem.
Botemedlet? — men behöver jag
verkligen säga det? Tag bort bladen! Tag
bort bladen, och vad kan hindra solen
från att skina på äpplena? Ingenting
annat än en solförmörkelse.
Jag lät alltså samvetsgrant raka bort
bladen och för säkerhets skull barken
med. Men när min hustru kom ut och
fick se äppelträden stående
i, om jag så får säga, bara
mässingen, rodnade hon och
bad mig att i
anständighetens namn åtminstone
skyla över det värsta med
fikonlöv. —
Det gällde att hitta på
något annat. Och jag
hittade — solrosen! Det säger
dig ingenting? Alls
ingenting? Så är det att ha och
göra med nybörjare! —
Solrosen har som känt fått
sitt namn efter sin egenhet
att vrida sig om solen och
inte omkring månen, och
dess hals är konstruerad
som ugglans, fast ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
