Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Fjer de Sången.
D å nyss Borås i lugn och fredens skugga låg,
Man ingen mer så skön bland stadens möjor såg,
Som Magdalena Blom. Behag att: alla r ö r a ,
Förent sig hår med köld att ingens suckar höra.
Och Kårlek, som beprydt dess bild med sina drag,
Gaf henne ej sin eld men hela sitt behag.
Snart ryktet, som dess namn på snålla vingar sånde,
Långt bort i \Y immerby ett manligt hjerta tånde,
Den unge Carl Clorin, berömlig för sin ått,
Som långe lar för son, en Rådmans stol beklådtj
Men mer för styrka, mod och dryga kåmpeseder
Han var för Wimmerby en båfvan och en heder
Han ilar till Borås. Hans dygd och lycka g ö r ,
Att han den skönas bröst till lika ömhet rör.
D e snart hos Rådman Blom förenta böner våga
Att han med kraftigt ja vill helga deras låga.
Förjåfves. Blott förtjenst och tårar hår han såg?
Men han vill först se guld, sen dygder hos sin måg.
Det glada hopp som nyss dem idel nöjen åmnat,
H a r nu sin fackla slåckt och dem i mörker lemnat
D e raska svenners tropp ej finner mer igen
I sina lekars fröjd sin öfverman och vån:
Yid månans bleka sken den qvalde yngling vankar
Kring staden hit och dit, förföljd af mörka tankår-
Och fast en lika sorg förtär den Skönas bröst,
Det ökar mer hans qval ån bådar någon tröst.
Men freden flyktar bort. E n oförvåntad fara
I vapen tvingar hop Boråske stridsmåns skara;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
