- Project Runeberg -  Den Speculativa Philosophen Johan Jacob Borelius i Calmar /
21

(1860) [MARC] [MARC] Author: Christopher Jacob Boström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 21 —

ske utan att hvarje enskild inskränker sin rätt till
oafhängig verksamhet genom de öfrigas lika rätt,
si erhåller derigenom den allmänna viljan, uttryckt
i lagen, betydelsen af en öfver det enskilda
godtycket stående makt4T). Rätten är sålunda ej den

ej dessa hafva någon annan betydelse, Sn att dc äro dess
(sjelfständiga, personliga) organer. DM nu LB gör det med*
borgliga samhället till ett blott medel, sp nedsätter lioo det
till ett Väsende sf ungefär samme dignitet, som t ex
skrif-pennan »ch bläcket och papperet, hvilka ock äro blott
medel, nemligen till skrifters frambringande. På fnlja|ide sida
säger ban emedlertid, att samhället har rättigheter, ja att
det har sådana t. o. m. mot sina egna medlemmar, hvilket
har sin fullkomliga rigtighet. Men huru kan det hafva
rättigheter, om dèt är blott en sinnlig relation, ett opersonligt
ling eller ett medel? Måste det icke för att ega tndana
vara ett förnuftigt, ett personligt väsende? Sjelfva ordet
person bur inom Rättsvetenskapen fullkomligt samma
betydelse, som ordet rättssubject eller berättigadt väsende.
Också ir alltid samhällets representant ställd högre än andra
inom det, just derföre att sjelfva samhällets rätt och
ändamål är högre och (i, begreppet) ursprungligare än dess
medlemmars. Så lär oss den gifna erfarenheten i uppenbar strid
med den tanklöse LB, och så lär oss äfven den sanvn
spe-cnlstiønen, som aldrig kan vara i strid med den rätta
erfarenheten.

*’) Sin (behöriga) rätt till oafhängig verfUamhet bör
ingen behöfva inskränka, men väl sitt (icke behöriga) anspriik
på yttre obundenhet eller godtycklighet i sitt förhällande
till andra. Hvad åter den der alimäBna viljan eller lagen
beträffar, så är denna ingenting annat, fin samhällets (i oss)
förnuftigt verksamma väsende. Men såsom sådan behöfver
den icke erhålla sin betydelse genom några menskliga
åtgöranden; ty den kar denna betydelse redan af evighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/boreliusjj/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free