Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna förliga vind tyckes emellertid icke blåst länge
— ifall den alls blåste. I ett bref af den 21 september
1547 l) skrifver konungen till Måns Nilsson, att bönderne
besvärat sig öfver, att den seglation de förut plägat,
blifvit dem förbjuden. De hade föga åker och äng, utan
måste söka sin näring ur hafvet — genom fiske. Konungen
gifver dem denna gång tillstånd att till Liffland och
Estland öfverföra ved, bräder, näfver och annat slikt och där
tillbyta sig det som de till sin nödtorft behöfde. Dock
skulle vederbörande „till thet aller flitigis te “ se till, att
de icke förde några „ ätande" eller feta varor, ehvad det
än vara måtte, ut ur riket. De bönder, som icke läto sig
nöja med vedsläpning, kunde gärna flytta in till städerna
och draga stadens pålagor och tunga, i hvilket fall de
äfven likt andra „köpstadsmän“ fiugo handla med talg,
hudar, getskinn, bockskinn och andra varor, som icke voro
förbjudna.
Måns Nilsson hade tidigare tagit i qvarstad några
läster olofligen inhemtadt salt och hos konungen anhållit
om förhållningsordres. Konungen svarar nu, att saltet
må hållas för kronans räkning, om man får dom därpå.
Men eftersom en sådan seglats är förbjuden, tillägger han,
må man ock se till, att det finnes tillgång på salt.
I ett bref af den 20 augusti 15502) till Henrik
Klas-son Horn och Nils Boije tager konungen åter
skärgårds-böndernes olofliga seglats till tals, och tyckes han denna
gång vilja den platt förbjuda. Dock må man dessförinnan
vara försedd med salt och spannmål, så att ingen brist på
sådana partseler må uppstå. Likaså med hampa och lin
samt andra sådana partseler, på hvilka den landsänden
lider brist. Och alldenstund konungen funnit, att
skär-gårdsboame äro mycket hågade för seglats, föreslår han,
att de skulle förena sig en åtta, tio eller flere och bygga
sig så stora skepp, att de voro lämphga att navigera
Ye-stersjön (= Nordsjön) — då det kunde blifva mycket
gagneligt både för riket och dem själfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
