Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Adolf Agardh - Carl Adolf Agardh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Agardh gick, att skilja sig för alltid från
ett ställe, som var honom den käraste punkten på
hans fosterjord. Det »var icke äregirigheten som
uppmanade honom att söka en ny verkningskrets,
ty af ära hade han nog; men det var tanken på en
talrik familj och omsorgen för dess framtid, som
gemensamt drefvo honom bort. Det var ett hårdt slag
för universitetet då han sade det sitt farväl, och
nog krossades en och annan tår i hans ögon, då han för
sista gången besökte den verld af blommor och växter,
som han hade skapat. Hvad blommorna sade sin vårdare
och vän, det hörde blott han, som så väl förstod dem
och deras tysta och hemlighetsfulla språk af doft
och daggperlor. Tegnér anade det säkert, då han,
med tanken på dessa öfvergifna "fastväxta fjärilar
i stoftet", sjöng till Agardh:
"Och bland de tusende och tusen än Finns ingen enda
falsk emot sin vän, Men idel tro och oskuld, hvart
vi blicke; O öfvergif dem, öfvergif dem icke".
IX.
Det var först sedan Agardh blifvit biskop i Wermland
och bosatt i Carlstad, som jag gjorde hans personliga
bekantskap. Nitton år har jag med honom stått i
förtrolig beröring; ofta var jag hans gäst och han
understundom min. Gemensamt hafva vi gjort längre
resor, arbetat i samma tidskrift och under denna
tid flitigt skriftvexlat. Jag har således varit i
tillfälle att hos honom lära känna det väsendtligaste
- menniskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
