Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vemans hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Veman skällt ut honom, så han inte var värd mer
än ett svansborst på ett vanligt hyggligt svin —
det hade han gjort, men polisen hade också skällt,
så det kunde kvitta lika. Och Veman hade måst
upp dagen därpå och plikta för brott mot någon
paragraf, som var riktigt svindum — det hade
han sagt ut så tydligt, så de borde ha fått det i sig.
Veman frös, så att han skakade. Visst kunde
han ta sig en ordentlig slurk ur flaskan, men
sådant värmer bara en liten stund och kyler etter
värre efteråt, det var han för mycket skärkarl
för att inte ha reda på! Och den förbannade
pojken sen!
Klockan slog ett. Visst hade det varit rakt
på tok att lämna skutan och gå in på Flaggen och
få sig en kaffehalva, men det var för sent nu, om
det också hade kunnat behövas. På det här viset
fick han lunginflammation, det kände han. Han
trevade sig i mörkret fram till skåpet, tog fram
flaskan med Hoffmans droppar, stoppade in en
sockerbit bland snuset i sitt rospiggsgap och
tog en liten klunk. Det sved åtminstone gott för
en stund. Men om några minuter skakade hans
gamla kropp åter av köld, och han började hosta,
så att han blev svettig. Detta gick åt hälsefyr
för fulla boliner. Var det bättre att bli dödssjuk
än att få plikta igen? Men kanske konstapeln
inte var så vaksam i natt som förra gången. Han
kunde ju ha tur, och nu måste han ha kask, om
han inte ville frysa ihjäl!
Men den rackarns konstapeln skulle inte
komma ifrån saken så ledigt som sist, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
