Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vemans hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen gick på sitt pass i natt, ty gubben
Veman fick en stor och lysande idé. Den idén
värmde riktigt upp honom för några sekunder.
Han smög sig upp ur kabyssen. Lyktraderna
glänste vackert längs med kajen, men Veman hade
inte ögon för detta slags skönhet. Det var i alla
fall mörkt nog för realiserandet av idén.
— Han ska få, den faen! Han ska få!
mumlade Veman. Han ska få för böterna!
Sakta drog han tillbaka landgången, bara
några tum. Det gällde att gillra upp den, så
att den gick i sjön, så snart någon rörde vid den.
Det var svårt i skymningen, men gubben Veman
var försiktig och målmedveten. Resten fick
skymningen klara upp. Men pojken, om han skulle
komma före polisen! Äsch, pojken har ögon som
en katt i mörkret, och för övrigt fick väl vår
herre hjälpa till på sitt håll. Veman skulle nog
ha ett öra på vem som gick däruppe.
Veman gjorde fyr i spisen. Det gick som
en dans med några droppar fotogen, och sump
fanns nog i kaffehurran. Ibland öppnade han
dörren försiktigt och lyssnade. De smala fönstren
hade han hängt för med pojkens arbetsbyxor,
så att ingenting mer än en och annan gnista ur
plåtskorstenen kunde synas utifrån. Den satans
röklukten och kaffeoset var han också rädd för,
fast han var västlig.
För poliser ha näsor som stövare.
Bara det inte ville komma några gnistor!
Och bara inte pojken — — —!
Men herren var med gubben Veman, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
